Historieläraren

Han föds i slutet av 1500-talet och framme vid vår tid ser han fortfarande bara ut att vara i 40-årsåldern. Med åren har han fått strategier för att inte avslöjas.

Han ingår i ett sällskap med andra ”albatrosser” som de kallar sig, och regeln är att bara leva åtta år på samma plats, för att sen ge sig av. Och att bara njuta av sådant som mat och konst och musik, att inte fästa sig vid andra människor, inte bli kär. Och med åren får Tom uppleva historiens gång, han träffar Shakespeare, F Scott Fitzgerald, Charlie Chaplin. Han upplever häxjakt och pest, industrialisering, internet. I nutiden blir han historielärare, en sån som lyckas fånga sina elever som ingen annan.

Men visst fäster han sig vid människor. Det finns någon han letat efter i århundraden.

Det här är en så himla fin bok! Bara omslaget gör ju att man blir sugen.

Jag läste en intervju med författaren Matt Haig där han nämner sina litteraturstudier, hur formen var så viktig då att ordet ”handling” nästan var ett fult ord. Men att han gjort en slags resa tillbaka, där just berättandet står i centrum. Det märks. Förutom hoppen fram och tillbaka i tiden är det här väldigt okonstlat. En spännande berättelse om en sympatisk man som får uppleva mycket. Mer feelgood än nobelpris.

Jag kommer att tänka på Forrest Gump, och ännu mer på Anne Rices vampyrböcker som är fulla av spännande karaktärer som alla är ovanligt vackra och intelligenta. Det är en slags vänlig och glamourös stämning, trots att det finns mycket död. Precis som vampyrerna är albatrosserna ett mellanting mellan människor och gudar. Det går att identifiera sig som läsare, men det är också svindlande att tänka sig hur en människa skulle bli efter att ha levat flera hundra år. Allting upprepar sig säger man ju. Samtidigt skulle det vara så mycket som fortfarande överraskade.

Låna Historieläraren hos oss!