Boktips, Skönlitteratur

Omslaget till "Dosan" av Helena Sigander. Exilium förlag.

Helgas berättelse

Publicerat 14 februari 2020 | Av |

Doktor Glas, Gregorius och Dosan; tre romaner, tre perspektiv.

Hjalmar Söderbergs roman Doktor Glas, utgiven 1905, räknas som en svensk klassiker och bokens teman har genom åren fortsatt att diskuteras. Huvudperson i romanen är doktor Glas, och berättelsen kretsar kring honom och pastor Gregorius. När boken kom ut ansågs det chockerande att författaren så kraftfullt kritiserade kyrkans makt över den enskilda människans. Dessutom väckte det starka känslor att Söderberg i sin roman också bland annat tog upp ett moraliskt dilemma; är det någonsin rätt att mörda någon för ett ädelt syfte?

Knappt hundra år senare utkom Bengt Ohlssons roman Gregorius, som kan sägas vara en parafras av Doktor Glas. Gregorius fick stor uppmärksamhet och belönades med Augustpriset för bästa skönlitterära bok 2004. Här är det pastor Gregorius som står i centrum och det är ur hans perspektiv som berättelsen tar form.

Med Helena Siganders roman, Dosan, utgiven 2013, får vi ta del av ytterligare ett perspektiv på berättelsen om Doktor Glas och Gregorius. Denna gång är det Helga, Gregorius hustru, som är huvudperson i romanen. Det är i högsta grad ett kvinnligt perspektiv som Sigander tillför med sin roman. På ett lättillgängligt sätt beskriver författaren de villkor som var gällande för kvinnor i det svenska samhället kring sekelskiftet 1900.

När Dosan tar sin början är huvudpersonen Helga 16 år. Hon bor med sina föräldrar i ett Stockholm anno 1901. Hennes föräldrar är mycket svårt sjuka och snart står Helga alldeles ensam då bägge dör. Som ensam ung kvinna behöver hon stöd i sin nya sociala situation.

En beskyddande ställföreträdande fadersfigur i form av pastor Gregorius träder in och ger Helga en stödjande hand. Men han kräver mer än att bara vara som en fader; som änkeman är han på jakt efter en ny hustru. Den unga Helga väcker hans åtrå, men för Helga finns det inget hos Gregorius som hon finner attraktivt. Dock har hon heller inte vågat ge sig in i något samvetsäktenskap (sammanboende utan giftermål)  som hennes tidigare pojkvän Carl-Evert föreslagit henne.

Helga vill vara gift ”på riktigt” och pastor Gregorius kan trots allt erbjuda henne den stabilitet och trygghet som hon så väl behöver. Men hennes behov är större än så och den hetta som brinner inom henne är snart riktad mot Fritz, som hon inleder en passionerad relation med.

Vi får följa Helga under några händelserika år, där hennes liv som en stark, viljestark kvinna i ett mansdominerat samhälle skildras på ett engagerande sätt. Parallellt med hennes personliga berättelse vävs också viktiga historiska händelser in i romanen. En invändning är att boken ibland känns något övertydlig när det gäller just den historiska anknytningen. Trots detta ser jag fram emot att snart också få läsa del två i berättelsen om Helga; Sigillet.

Kommentarer inaktiverade.