The Handmaid’s tale för unga
I en framtid där det inte längre föds några flickor så framställs perfekt vackra flickebarn industriellt i stället och föds upp i internatskolor där allt går ut på att behaga män. Vid 16 års ålder kommer pojkarna de är gjorda för och väljer bland dem.
Livet på skolan är ganska enahanda, lektioner, gymnastik och på kvällarna tittar de på sina ePads med MyFace, där de kan ha tävlingar i vem som har vackrast ansikte eller vem som passade bäst i en viss outfit. Och så blir de regelbundet rankade från vackrast till fulast. De är aldrig tillräckligt bra och deras namn får inte ens stavas med stor bokstav. Huvupersonen freida är nummer 3 när sista läsåret börjar. Hennes bästis isabel är nummer 1. Men isabel har gått upp i vikt under sommaren så att hon ”inte ens har ett mellanrum mellan låren”, och eftersom ”no one loves a fat girl” som en av deras slogans lyder, så kastas rankningen om helt. Plötsligt är det svårt för freida att vara lojal mot sin vän och när pojkarna som ska välja bland dem kommer, blir allting ännu mer komplicerat.
freida är mänskligt osäker på sig själv och sitt utseende fast hon är perfekt designad. Så på ytan är boken en vanlig, nästan klyschig tonårsberättelse om en snygg men osäker tjej med problem: freida blir osams med sin gamla kompis och tar en del dåliga beslut när det gäller nya. Hon testar olika outfits och övar på den perfekta selfien. Hon blir förtjust i den snyggaste av pojkarna och han gillar henne tillbaka.
Men naturligtvis kan det inte vara så enkelt att freida blir lyckligt gift på slutet.
Mörkret smyger in mer och mer, ju mer vi får veta om freidas värld. Drömkillen är inte så genommysig när han pratar om sin mamma. freidas sömnproblem och beroende av sömntabletter tar över hennes liv mer och mer. Långt fram i boken framgår det att flickorna, trots sina långa skoldagar, inte har fått lära sig läsa eller räkna. I stället handlar lektionerna om att ”förbättra” varandras utseende under olika former, vilket i praktiken går ut på att ständigt bli kritiserad och jämförd, att bli hetsad till att tävla och trycka ner sina klasskompisar och att få sin osäkerhet och sitt självhat förstärkt så att egenvärdet enbart består av vilken nytta en man kan ha av en.
Det är inte svårt att dra paralleller till ”en helt vanlig veckotidning” tyvärr. Rankningen och utseendehetsen på skolan är väldigt extrem, men egentligen inte direkt värre än något som finns på riktigt. ”My face or yours” som de spelar där kompisarna ska säga vem som är snyggast påminner om Internets ”Hot or not”. ”Who wore it best”, är en annan lek och är i verkligheten en vanlig rubrik på mingelsidor, när tidningen hittat bilder på två kändisar med samma klänning. TV-serien om ett gift par som alla följer påminner om Kardashians och naturligtvis följer de också ”housewives”-serier från alla världsdelarna. På TV spelas en hiphopstjärnas video som går ut på att sångaren har fem nakna tjejer i koppel som sjunger om att han är deras kung. Smalhetsidealet på skolan där ätstörningar uppmuntras med kaloriblockerare och kräksirap. Allt är chockerande men knappast helt overkligt. Man kan bara hoppas att en del läsare som dras in i boken för att läsa om skönhet och kärlek får lite nya tankar.
Tyvärr finns den här boken inte översatt till svenska, men den är väldigt lätt att läsa ändå.
Just nu går Margaret Atwoods klassiska bok The Handmaid’s tale som omtalad TV-serie. Om man vill läsa en slags uppdaterad och mer tonårig version får man inte missa Only ever yours av Louise O’Neill!