Grim

Death metal är inte något man får läsa om i särskilt många romaner, men även om du inte tror att du är ett dugg intresserad ger den här boken en bild som fascinerar.

Huvudpersonen i boken är Kasper, en ung osäker kille som är son till Håkan, en av de stora förgrundsgestalterna i den svenska dödsmetallscenen och medlem i det fiktiva kultbandet Dark Cruelty som är mest kända för att sångaren dog ung och under mystiska omständigheter. Han kallade sig Grim och så heter också den här ungdomsboken av Sara Bergmark Elfgren.

Kasper återhämtar sig efter en djup depression men får till sin förvåning ett eftertraktat jobb på Gröna Lund som ”demon” i spökhuset där. Där blir han vän med Iris, en tjej med en Dark Cruelty tatuering, som blir fullständigt star struck när hon förstår vem Kasper är. Det är i samtalen med henne som Kasper börjar förstå att det är mycket han inte känner till om sin pappa, och om Grims död. Det blir början till ett slags detektivarbete som leder Kasper in på allt mörkare vägar.

Samtidigt som vi får följa Kasper i nutiden får vi också läsa om Håkan, Grim och de andra i bandet under sent 80-tal. En liten nyskapande musikscen som helt uppstod ur engagemanget hos en massa unga människor som skrev fanzine och skickade kassettband fram och tillbaka i Sverige. 

Båda parallellhandlingarna är spännande på sina sätt och just variationen gör det nästan omöjligt att sluta läsa. Hårdrock har aldrig varit min grej men jag har absolut varit inne på väldigt smala artister och grejat med kopierade kassettband och så småningom brända skivor för att få höra de där mest sällsynta inspelningarna. Det är lätt att känna igen den där tonåriga besattheten av musik och en viss stil och framtoning som hör till. Och just med Death metal fanns det, i Grim men även i verkligheten, några som tog symboliken och texterna på dödligt allvar med grova brott som följd. I Grim får man ett tänkbart scenario på hur det kan gå så långt, så även om det inte är baserat på verkliga händelser och det finns en del övernaturliga element i berättelsen, går det också att läsa som en realistisk skildring av hur olika omständigheter kan skapa något som liknar ren ondska.

Både Kasper och killarna på 80-talet är fint skildrade också. Alla känns äkta och som klart definierade personligheter.

De är sökare på olika sätt, men medan Grim och Kaspers pappa Håkan har en klar riktning och drömmar som lyser, är Kasper mer vilse. Det är inte ovanligt att 60 och 70-talen framstår som en mer kreativ och färgstark tid, långt socialare och vildare än dagens skärmberoenden och influencers. I Grim verkar också 80-talet mer kontrastrikt och spännande än nutiden. Kasper som inte har någon klart definierad talang hamnar i skuggan av ett band och berättelse som är långt större än han själv. Eller det är i alla fall så han känner.

Spännande och engagerande läsning även för den som passerat tonåren för länge sedan!