Gloria Gervitz

Gloria Gervitz föddes i Mexico City. Hennes familj kom som judiska migranter från Östeuropa. Glora Gervitz farmor, farfar och morfar flydde undan pogromerna i Ukraina, lämnade Kiev med sina barn och anlände Mexiko City år 1929. De hade som mål att bosätta sig i USA, men gränsen till Amerika var stängd för migranter och de bosatte sig därför permanent i Mexico City. En stad som generöst tagit emot flyktingar under större delen av 1900-talet.

Morfadern gifte sig i Mexiko med en katolsk flicka som efter att ha konverterat till judendomen ändå behöll de kristna traditioner hon var uppväxt med. Denna mormor har en stor plats i Gloria Gervitz dikter; mormodern dog innan Gloria föddes men genom dikterna får hon liv och en röst, och på så vis skapas bilden av den mormor hon aldrig träffade.

Familjebakgrunden har en avgörande betydelse för Gervitz diktning; de judiska traditionerna följer med i generationerna, och även om Gloria Gervitz föräldrar inte själva var troende höll de starkt på sin judiska identitet. De valde en judisk skola till sin dotter, där hon lärde sig jiddisch och fick ta del av litteratur och kultur från den förlorade världen i Öst. Hon läste författare som Sholem Aleichem och Sholem Asch.

Studierna i litteratur var uppenbarligen stimulerande för Glora Gervitz och som ung hängav hon sig åt intensiva läsperioder. Som en slags rit snaggade hon håret, klippte naglarna och täckte sin kropp i långa förklädesklänningar likt en nunna för att tygla begäret och avgränsa sig åt läsande och skrivande. Hon upptäckte författare som Isaac Bashevis Singer, Marguerite Duras, Marguerite Yourcenar, Gabriel García Márquez och Clarice Lispector, vilkas böcker blev hennes intima vänner. Gloria Gervitz översatte senare verk av Kenneth Rexroth, Samuel Beckett, Susan Howe, Anna Achmatova och Lorine Niedecker till spanska.

I sin barndom bodde Gloria Gervitz i ett vackert välordnat hus tillsammans med sina bröder och föräldrar, chauffören och barnflickan. Huset förvandlades till restaurang, revs och försvann för gott, bara dammet blev kvar, vilket tog Gloria Gervitz hårt. Senare delade hon sin tid mellan hus i födelsestaden Mexico City och San Diego i USA.

Bara nitton år gammal gifte hon sig och blev mor till en dotter. Äktenskapet varade inte länge, vid tjugotre års ålder skilde hon sig, och bytte dessutom karriärinriktning. Som mycket ung studerade hon också konsthistoria vid Universidad Iberoamericano. Hennes idé till doktorsavhandling – att skriva fiktiva brev till den döda konstnären Frida Kahlo – accepterades inte och hon lämnade universitetet för gott.

Efter en olycklig kärleksaffär skrev hon en serie kärleksdikter. Dessutom läste hon Octavio Paz dikt ”Mitt liv med vågen”, vilket gjorde starkt intryck på henne och satte igång en lust att skriva själv. Uppmuntrad av en vän tog hon med kärleksdikterna till en poesiverkstad anordnad av universitetet, men blev utröstad av en manlig jury bestående av bland annat Eduardo Santos som sedan kom att bli hennes man. Den negativa upplevelsen av uppläsningen fick henne att fundera över diktandets betydelse, men efter att ha inlett ett förhållande med Santos tog skrivandet ny fart.

Gloria Gervitz skrev så sin första diktsvit ”Shajarit” (1979). ”I de röda nejlikornas migrationer, där buskiga fågellåtar brister och äpplen ruttnar före katastrofen, där kvinnor känner sina bröst och kön i svett av rispulver”. Shajarit betyder judisk morgonbön och har en stark förankring i de mytiska och hebreiska skrifterna. De judiska inslagen är tydligt närvarande, Kaddish nämns och avser bönen för de avlidna. Haggadas berättelser är en rabbinsk text om uttåget ur Egypten.

”Shajarit” är en rörlig, föränderlig dikt, där minnen flyter fritt mellan kroppar, ting och tider. I grunden finns familjens berättelse om resan och flykten till det nya landet. Dikten går tillbaka till den grekiska antiken och oraklet i Delfi, men rör sig också mot ett totalt presens i den närvarande kroppens sinnlighet och begär. Spegelbilder av författarinnans farmor, mormor och mor skrivs fram genom det subjektiva diktjaget.

”Shajarit” kom att bli den första delen i en enda långdikt och publicerades ursprungligen 1979. Sedan följde ”Fragmento de ventana” (1986) och ”Yizkor” (1987). Därefter har långdikten utökats med ytterligare delar och fått den sammanhållande titeln ”Migraciones”. En första version kom i svensk översättning 2009, av Ulf Eriksson och Magnus William-Olsson. En helt ny version, Migrationer 1976-2018, publicerades 2018 i översättning av Hanna Nordenhök. I denna är svitindelningar, rubriker och versaler borttagna, vilket resulterar i en fritt flödande diktenhet, som en strömvirvelform. Ytterligare en version – ”den färdiga” – utkom på svenska 2022, mindre än en månad före det att Gervitz avled.

I Migrationer finns ett långt prosalyriskt parti som beskriver en marknad i Oaxaca i södra Mexiko, där synintrycken blandas i en magisk exposé. Manilamangos och sapodillplommon trängs med dvärgkräftor, taggmakrillar och miniostron, doften från eukalyptuskvistar uppstår i den dallrande hettan som får chokladen att smälta. Från marknadens hörs den distinkta kyrkklockans ringning till mässa samtidigt som en trio sjunger orena toner ur marknadens larm. Det här partiet i dikten skiljer sig lite från resten av diktsamlingen på så vis att den skildrar detaljerna i en slags katalogstil, där synintrycken registrerar en pågående händelse sett utifrån, till skillnad från tidigare nämnda minnesbilder som skapas inifrån. Resultatet medför en hög autenticitet och levandegör det ur- Mexiko och den plats som scenen utspelar sig på.

Moderns död är ett genomgående tema men är tydligast framställd i avdelningen Threnos (klagosång över motgång eller olycka) – modern dog i Gloria Gervits armar. Modern var sträng och dessutom ganska frånvarande, vilket framkommer i dikten. Teman som övergivenhet och ensamhet beskrivs, liksom en identisk vilsenhet, i vilken Gervitz känner sig reducerad till enbart dotter. ”Jag var en dotter, men fri i dikten” – skrivandet blir Gervitz frizon, i dikten kan hon utveckla sina tankar om det egna jaget.

I Migrationer är det sinnligt feminina närvarande; från den intimt subjektiva kroppsberöringen och begäret till de allmänt kvinnliga attributen som kvinnors flätade kastanjebruna hår och parfymerade armhålor, plisserade klänningar och leende illröda munnar, örhängen av kvarts, broscher från Paris. Dikten utgör en kollektiv kör av röster, kvinnlig erfarenhet vävs ihop med bilder av flyktingskap, identitet, språk och förflyttningar från en plats till en annan. Starkast är att diktjaget lever, omformar och plagierar sig själv om och om igen i nya versioner.

Migrationer har översatts till närmare tjugotalet språk och varit omtalad i Nobelprissammanhang. 2019 erhöll Glora Gervitz Premio Iberoamericano de Poesía Pablo Neruda, ett pris instiftat 2004 av det chilenska Kulturdepartementet och Fundación Pablo Neruda, som en hyllning till Pablo Neruda 100 år efter hans födelse. Priset ges till författare som anses bidra till den kulturella och konstnärliga dialogen i Latinamerika. Priset är årligt och består av en medalj, ett diplom och 60 000 amerikanska dollar.

På den mexikanska poesiscenen är Glora Gervitz relativt okänd för den yngre generationens poeter, men i Sverige har mottagandet varit hänfört. Migrationer har kallats vår tids största poesiprojekt.