Flykten från läger 14

När den föregående presidenten Kim Jong Il dog föll hela Nordkoreas befolkning ihop i gråtkonvulsioner. Full av förundran såg man i nyhetsrapporteringen människor skrika ut sin sorg på gatorna.

I Nordkorea är dyrkan av de kära ledarna den enda tillåtna religionen. Och sina gudar avsätter man kanske inte. I realiteten är Nordkorea en nekrokrati och landets evige president är nationens grundare Kim il Sung. Kim il Sung är också upphovsmannen till begreppet Juche som innebär att Nordkorea alltid skall vara oavhängigt andra länder och se sina ledare som navet och hjärnorna bakom all utveckling.

Nu blev det inte så mycket av oavhängigheten eller utveckligen och när Sovjetimperiet föll kollapsade industrin. Man hade ju inte behövt anstränga sig för att modernisera, man kunde alltid exportera sina undermåliga varor till Sovjetunionen.

Aldrig mer, säger vi om koncentrationslägrens tid under andra världskriget. Men det är ingen hemlighet att det funnits fångläger i Nordkorea i mer än femtio år, där människor fortsätter att plågas och torteras, generation efter generation.

Man beräknar att omkring 200.000 människor är inlåsta i de nordkoreanska lägren. Det finns sex läger och det största är fem mil långt. Fram till 2005 hade ingen kunnat fly därifrån, förrän den 23-årige  Shin-Dong-huyk lyckades att rymma.

Med hjälp av journalisten Blaine Harden berättar han sin historia i boken Flykten från läger 14.

I Nordkorea är det vanligt att hela familjer låses in i tre generationer. Så lång tid tar det att renas och bli av med arvssynden efter förfädernas gärningar. Shins pappa fängslades eftersom hans bror försökt att fly och Shin föddes i lägret 1982.

Fångarna utsätts för en ofattbar grymhet. Shin blev vittne till att en vakt slog ihjäl en liten flicka som blev ertappad med att ha gömt sex majskorn i sin ficka. Maten bestod nästan enbart av majs och kål och hungern var en evig följeslagare. Shin visste ingenting om världen utanför och han hade blivit ett djur, vars enda tanke var att hitta något att äta.

Han kunde heller inte känna medlidande eller kärlek. När hans mor blev hängd och brodern skjuten inför hans ögon efter att ha försökt fly, tyckte han att de fick en rättvis behandling.

Först när han träffar  medfången Park, som berättar vilken mat han ätit under sin tid i Kina, väcks en längtan hos Shin. Mat var ju nästan det enda han tänkt på , eftersom det var det viktigaste som fanns i hans begreppsvärld. Tillsammans med Park bestämmer han sig för att rymma.

Det mest intressanta är att följa Shin efter tiden i lägret. Hur han får arbeta för att bli människa och känna mänskliga känslor. Något inom honom har dött  och han försöker iaktta andra för att erövra sin mänsklighet. Det kommer att bli en stor dag i världens historia när den nordkoreanska regimen faller!