Flickvännen

Karin som älskar John. En riktig gangster. Karin som alltid velat bli omhändertagen av en man och som äntligen hittat någon som gör just det. Som köper ett helt hus åt henne. Där hon kan leva i en slags hotelltillvaro, städa förstrött, gympa lite och bättra på sitt utseende. Hon behöver inte jobba, inte leva i samma vardag som sina gamla kompisar och sina syskon.

John är borta i långa perioder: rånar, misshandlar, gör knarkaffärer. Hon vill inte veta exakt vad han gör, och skyddas genom att aldrig informeras. 

Hur hamnade hon där? Varför valde hon det här livet? Så olikt hennes medelklassuppväxt och hennes feministiska mamma. Ingen kan förstå det och fast Karin förklarar och förklarar känner man som läsare ändå att det är obegripligt. Eller är det en bild av vår tid, där yta och pengar väger tyngre än värderingar och moral?

Förhållandet med John påminner om ett förhållande med misshandel, fast det aldrig förekommit några slag. Karin är så isolerad, bryter kontakten med sin familj, har inget arbete och skulle aldrig våga eller kunna lämna John även om hon ville. Skämten om att han eller hans kompisar skulle döda henne då är inte särskilt roliga.

Det är också en märkligt stillastående roman, där allt är väntan och tillbakablickar. Karin är ensam i huset ännu en gång. Hon bjuder dit väninnorna, de som sitter i samma sits som hon själv och väntar på sina kriminella pojkvänner som är ute på ett nytt hemligt jobb ihop. De ser en nyhetssändning på TV där det berättas att en väktare blivit skjuten i ansiktet. Alla önskar att de aldrig fått veta det.

Ingen verkar på riktigt tycka om eller bry sig om de andra. Det blir sprit, droger och en förtrolighet som är noga avvägd. De försvarar sig noga inför varandra med trötta argument: det finns värre brottslingar, varför jagar inte polisen dem i stället, om inte våra killar gjorde det de gör skulle ändå bara någon annan göra det, och så vidare. När en i gänget avslöjar att hon planerar att fly alltihop funderar Karin på att skvallra för hennes kille så hon blir tvungen att stanna. 

Till slut känner jag mig som läsare lika otålig och klaustrofobisk som kvinnorna i boken. När ska John komma tillbaka? Börjar livet igen då?

Flickvännen av Karolina Ramqvist är en bok som provocerar och väcker tankar, väl värd att läsa. Läs också fortsättningen Den vita staden, om när ”drömlivet” tar slut.