Boktips, Skönlitteratur

Detalj ru omslaget till "En engelsk gentleman" av Jane Gardam. Weyler förlag.

FILTH = Failed in London try Hong Kong

Publicerat 11 november 2017 | Av |

Jane Gardam hann fylla fyrtiotre innan hon debuterade som författare. ”Old Filth” (2004) skrevs när hon var sjuttiosex och blev hennes genombrott. Men det är först nu som trilogin har översatts till svenska.

Advokaten Edward Feathers är huvudperson i En engelsk gentleman, första delen i Jane Gardams uppmärksammade trilogi Imperiets barn. Han kallas Filth och har fått ge namn åt romanen i original: Old FilthEn engelsk gentleman gavs ut förra året och En trogen kvinna kommer ut i dagarna; De sista vännerna är att vänta i höst.

Trilogin är full av mild ironi och ömsint humor. Författarrösten är lågmäld och innerlig. Böckerna handlar om hur livet tedde sig i de brittiska kolonierna i Östasien, om hemligheter, begär, barnlöshet, lojalitet, vänskap, sorg och lidande. Inte minst tar Jane Gardam upp de så kallade imperiebarnens ofta mycket svåra uppväxtförhållanden, något som förtjänar att uppmärksammas.

Edward Feathers föddes i Malaysia i Sydostasien. Hans mor dog i barnsängsfeber och hans alkoholiserade far skickade “hem” honom till England när han fyllt fem, som brukligt var. Edward inackorderades i en fosterfamilj i Wales tills han vid åtta års ålder placerades på sin pappas gamla internatskola. Barndomens kärlekslöshet resulterade i att han som vuxen blev hämmad i sitt känsloliv. Edward var allvarsam till sin läggning, för att inte säga något av en tråkmåns, blygsam, men sympatisk, alltid “reglementsenligt” klädd i kostym, blankputsade skor, plommonstop och svart paraply. Han gör sedan sin karriär i Hong Kong och gifter sig också där.

Jane Gardam gör spridda nedslag i Edwards liv, även om själva ramberättelsen i En engelsk gentleman handlar om den åldrade änklingen och vördade domaren sir Edward. Han och hans fru Betty flyttar på ålderns höst “hem” från Hong Kong och köper ett hus på engelska landsbygden. De känner sig som främlingar i ett förändrat, knappt igenkännligt, England. När Edwards gamle antagonist, domare Veneering, till hans stora förtrytelse, flyttar in i grannfastigheten är det inte utan att Edward är tacksam för att Betty vid det här laget är död. Han var alltid skräckslagen för att hon skulle lämna honom för Veneering.

I den andra boken, En trogen kvinna, fördjupas porträttet av Betty, som vi endast råkade i glimtvisa tillbakablickar i förra boken. Hon och Edward möttes i Hong Kong strax efter andra världskriget och gifte sig något brådstörtat. Betty är Edwards raka motsats, spontan och okonventionell.

Eftersom händelserna i böckerna delvis överlappar varandra är det viktigt att man läser hela trilogin, som bildar en underbar helhet. Tyngdpunkten ligger på Filth i den första, på Betty i den andra och på Veneering i den tredje och avslutande delen. Men det är först i En trogen kvinna som jag verkligen sveps med i berättelsen. Karaktärerna får kött på benen, luckor fylls i och hemligheter blottläggs. Allesammans är så levande skildrade att jag ser dem klart och tydligt för min inre syn.

För min del är jag både imponerad och mycket förtjust i hur författaren konstruerat sitt romanbygge, med omtagningar och plötsliga, överraskande avslöjanden. På köpet får vi ett innerligt porträtt av ålderdomen. Jane Gardam är själv född 1928 och fortfarande en i högsta grad vital och stilig dam. Det är rätt sällsynt numera att man i romaner får följa karaktärerna från vaggan till graven.

Ta tillfället i akt låna och läs en gripande trilogi om en värld som inte längre existerar!

Kommentarer inaktiverade.