Feelbad-roman som är svår att släppa
Att förlika sig med sin barndom. Att försöka förstå varför livet blev som det blev och hur det fasansfulla tilläts att ske.
Märit har en tvillingbror, Jonas, som hon aldrig har dragit jämt med. Hon har också en inre tvillingsyster, i form av en röst som talar till henne och påminner henne om ett och annat. ”Den Andra” kallas hon i boken. Dessutom har Märit en bror som är utvecklingsstörd, och Lars, som han heter, lämnas till en ökänd institution för ”sinnesslöa” barn. Det är kring Lars som berättelsen kretsar. Tidigt i boken står det dock klart att Lars inte längre är i livet.
Vi får också lära känna Märits övriga familj. Mamman, som dör tragiskt, och som lämnar familjen i ett stort trauma. Pappan, som sedan ska manövrera familjelivet med mormodern och morfadern boende i familjens hus. Relationerna i familjen är minst sagt trassliga. Det är slående hur kärlekslöst Märit växer upp. Barndomskompisen Kajsa har också en svår uppväxt med en mamma som har återkommande psykiska problem.
Majgull Axelssons roman handlar om skam, skuldkänslor, och om relationer som skaver. Det är verkligen tungt att ta del av tragiken i Ditt liv och mitt. Stundtals flimrar dock en aning ljus fram i berättelsen, som när Märit blir bekant med Solveig. Äntligen känner jag då lite värme när Axelsson beskriver relationen dem emellan.
Men annars staplas händelse efter händelse i romanen; händelser som nästan alltid är smärtsamma att ta del av. Det ska också visa sig att Kajsa är medskyldig till en handling som plågat Märits samvete under många år. Vad är det egentligen som Märit och Kajsa har gjort tillsammans, för så många år sedan? Är det denna handling som har lett till Märits psykiska instabilitet?
Ditt liv och mitt utkom 2017 och i en av recensionerna skrevs att romanen var en viktig bok om folkhemskhetens dolda historia. En träffsäker formulering men boken är också mycket mer än så.