Favorit i repris

Filmen var nämligen Amazonas, smaragdskogen från 1985 och det är förmodligen den film jag sett flest gånger av alla, i alla fall på movieboxens tid, på 80-talet.

För den som glömt movieboxen kan jag berätta att det var en video man kunde hyra från videoaffären på den tiden då det fortfarande var oerhört dyrt att köpa en egen videospelare.

Man gjorde det när det inte var något bra på TV.  Det fanns bara två kanaler så det hände ganska ofta.

Då tyckte man alltså att det var helt okej att betala en rejäl slant för nöjet att bära hem en stor klumpig videospelare (mycket tyngre än en DVD-spelare) och sen krångla med att installera den för att få titta en enda kväll. Och så lånade man såklart med filmer också.

Det fanns inte så jättemånga filmer att välja på i videobutiken så det blev ofta att vi vi hyrde just Amazonas, smaragdskogen.

Den var nämligen magisk. Bill Markham är en ingenjör som arbetar i Amazonas. Men när han ska visa upp sitt jobb för familjen, kidnappas sonen Tommy av indianer som instinktivt känner att han är en av dem. Tommy växer alltså upp bland indianerna.

Bill letar överallt efter honom men de ses inte igen förrän efter 10 år.

Då är Tommy vuxen och helt och hållet indian, och Bill får ta del av Tommys nya liv i stället för att ”rädda honom” och få med sig honom ”hem”.

Filmen är gjord av John Boorman som även gjort Den sista färden, så det är inte konstigt att det här har blivit bra. Det här är en äventyrsfilm med hjärta. En härlig kombination av familjefilm och vemodigt drama och pojkäventyr.

Det är superexotiskt med indianer med totemdjur och miljötänk och indianknark. (80-talet var en tid då man pratade mycket om hur kloka indianer var och hur viktigt det var med miljön och hur hemskt det var med skövlandet av regnskogen.)

Det är härligt romantiskt mellan Tommy och den flicka han fallit för. Det är känslosamt mellan far och son. Det är spännande när en ond indianstam får tag på moderna vapen. Och det är oförglömliga scener som när Tommy ska hälsa på sin pappa och klättrar utanpå höghuset i stället för att förstå att han borde ta hissen.

Kort sagt, en toppfilm på alla sätt! Väl värd att titta på några gånger till.