Boktips, E-böcker, Skönlitteratur
Omslag till Fåglarna av Daphne du Maurier. Modernista.

Omslag till Fåglarna av Daphne du Maurier. Modernista.

Fåglarna

Publicerat 25 februari 2021 | Av |

Daphne du Maurier är en författare för dig som tycker om romantik i den gotiska bemärkelsen. Det är brittiskt, mörkt och fullt av symboler, övernaturlighet, död, sorg och besatthet.

Inte så konstigt att Alfred Hitchcock filmade tre av hennes verk och att även ett fjärde, Don’t look now, i händerna på regissören Nicolas Roeg är en filmklassiker.

Ett bra ställe att börja är den här novellsamlingen där både Titta inte nu och Fåglarna är med.

På ytan är novellerna inte så skrämmande, det finns en saklig brittisk vardaglighet som nästan påminner mig om Agatha Christie. Det finns utflykter och tekoppar, gnatande hustrur och trevligt vitsigt småprat. Jag blir också påmind om att Daphne du Maurier levde i Cornwall, den soligaste och mest turistigt tillrättalagda och vackra sydkusten av England. På ett sätt känns det som att inget hemskt kan hända. Men berättelserna kryper under huden och är otäcka och oroande på ett annat sätt. 

Och själva titel-novellen, Fåglarna, är skräck från början till slut. Till skillnad från filmen av Hitchcock, är handlingen mer enkel och påminner mer om en zombie-apokalyps. Det börjar med att Nat Hocken, en krigsveteran och enstöringstyp, trots att han har både fru och familj, lägger märke till att det samlats ovanligt stora mängder fåglar i den lantliga idyllen i Cornwall. Fåglarna är dessutom osedvanligt aggressiva och på natten lyckas de ta sig in i barnens rum och skrämmer upp hela familjen. Följande dag blir än värre, det rapporteras om fenomenet i radio och Nat börjar inventera matförrådet hemma och spika för fönstren. Det är olycksbådande från första stund och det går bara utför. Suggestivt och oförglömligt.

De blå linserna är en finurlig berättelse om en kvinna som efter en operation se världen med bokstavligen helt nya linser och upptäcker sådant hon helst inte ville veta. I Äppelträdet försöker en man börja ett nytt liv efter att den ständigt missnöjda hustrun gått bort. Men blir hela tiden störd av ett äppelträd i den egna trädgården.

Men min favorit är Titta inte nu, om ett sörjande par i Venedig. Nyligen har de förlorat sin dotter och semestern är ett sätt att försöka tänka på något annat. Men i stället möter de två synska tvillingar som säger sig ha ett budskap från dotterm. Hustrun blir som besatt medan mannen försöker hålla sig rationell. Samtidigt som han överallt ser en liten gestalt med dotterns röda regnjacka. Det är lätt att förstå att detta blev en filmklassiker. Ämnet är från första början engagerande och berättelsen tar en oväntad vändning innan allt knyts ihop. Och det är visuellt spännande, även i skriven form, med mycket röda detaljer i regnkappan och blodet, och de vidunderliga vyerna i Venedig.

Kommentarer inaktiverade.