Ett oväntat val

När Rachel var 27 var hon 100% partytjej i New York. När vi träffar henne igen har mer än 20 år gått och hon är en helt annan människa, och ändå samma.

I boken En oväntad semester från 1998 blir hon inlagd på behandlingshem för missbruk, trots att hon själv tycker att hon bara tar lite droger när hon festar. Och i början kan man som läsare också tycka att hon är orättvist behandlad. Hon får sparken, hennes kille gör slut, och hennes kompisar och familj är arga på henne. Men efter hand blir det allt mer uppenbart för läsaren och till slut för Rachel själv att hon verkligen har problem. Och såklart slutar allt väl med att hon nyktrar till och får tillbaka sin drömmiga kille, Luke.

Men i återseendet Ett oväntat val från 2022 har det alltså gått 20 år. Det är 2018, året innan pandemin. Rachel är fortfarande nykter, bor nu i Dublin nära sina syskon och föräldrar, och jobbar på det behandlingshem som en gång hjälpte henne (med många spännande sidohistorier om olika klienter som resultat). Äktenskapet med Luke är smärtsamt avslutad men hon har en ny kille, Quin.

Men som i många av Marian Keyes böcker får man inte veta allt på en gång. Visst anar man en mörk hemlighet. Hur kunde relationen med Luke gå i kras så brutalt och varför verkar det hela så obearbetat? När Luke dyker upp i Dublin för att begrava sin mamma och de ses för första gången på sex år, rivs alla de gamla känslorna upp igen. 

Det här är alltså underhållande och trivsam läsning och man är helt oförberedd när det halvvägs i boken går från glamourös klänningsprovning inför en fest till en skildring av det mest nattsvarta Rachel varit med om.

Äntligen får man veta vad som verkligen hänt. Det är omöjligt att inte bli berörd och det är just det som är det bästa med Marian Keyes. 

Marian Keyes är något av chicklitens mamma och drottning på samma gång. Omslagen är pastelliga och sluten lyckliga. Men anledningen att hon är så omåttligt populär är värmen, humorn och att hon tar upp svåra ämnen. Det kan verka tramsigt med alla skildringar av kläder och smink och attraktiva män, men det finns definitivt svärta och äkta känslor i botten. Med åren har hon också fått ökad status och hon blev faktiskt intervjuad i Babel om Ett oväntat val! (Finns att se på på svtplay.)

Där pratade Marian Keyes om att hon inte kan skriva lika svartvitt längre som när hon var yngre. Luke är den mest älskade och felfria mannen i alla hennes romaner, löjligt sexig på ett hårdrocksvis med tajta läderbyxor, och samtidigt genomhygglig, ansvarsfull och passionerad. Men att hela tiden beskriva och visa honom som en perfekt drömkille man fantiserat ihop håller inte riktigt när man närmar sig 50, och här får han mer kött och blod och mänskliga tillkortakommanden. Även Quin har en nyanserad personlighet och länge i boken är det inte alls självklart vem Rachel ska välja eller om hon ens kommer få ett val.

Det är mer gråskalor och kompromisser. Det är tydligt att det finns sorger och ånger som inte magiskt försvinner efter sista sidan, men det får vara så.

Det här är läsvärt för alla men kanske särskilt njutbart om man som jag är 70-talist och jämnårig med Rachel. Det är också roligt att återse hennes syskon och få veta lite om hur det går med deras äktenskap och barn och karriärer nu när det gått några år sedan deras lyckliga slut!