Film, Skönlitteratur

En stor irländsk berättare

Publicerat 24 april 2012 | Av |

Molly vaknar upp en morgon 1952 i sin torftiga lägenhet i London. Hon är på ålderns höst, fattig och dricker lite för många klunkar konjak. Under en långsam promenad längs Londons gator blickar hon tillbaka på sitt liv. Hur hon växte upp i Dublin, skådespelarkarriären och framförallt kärlekshistorien med John Millington Synge.

Joseph O’Connors Spökljus är en romantisering av verkliga personers liv, skådespelerskan Molly Allgood (1885-1952) och författaren John Millington Synge (1871-1909)  från Irland. Även andra namnkunniga personligheter som W.B. Yeats, John O’Casey och Lady Gregory figurerar.

Till en början träffas Molly och John i smyg eftersom han är protestant och hon är katolik. De går långa promenader tillsammans i trakterna söder om Dublin där ingen känner igen dem och hon blir hans musa. Hon beskriver honom som modersbunden, sjuklig och svår att leva med. Deras historia blir kort och med avbrott. I unga år drabbas Synge av Hodgkins sjukdom och han dör bara 37 år gammal.

Det var längesen jag läste en bok med så vackert och målande språk och man vill gärna läsa den långsamt för att ta in alla intryck. Dofterna från blommorna i Wicklowbergen, kornknarrens läte och stanken från efterkrigstidens London blir nästan förnimbara.

Spökljus är den sista fristående delen av Joseph O’Connors trilogi om Irlands historia. De två tidigare är Havets stjärna och Guvernörens hustru.

Titeln ”spökljus” anspelar på gammalt  teaterskrock. En lampa måste alltid brinna när teatern i övrigt är nedsläckt, så att spökena kan komma fram och spela sina egna pjäser.

Molly Allgood  blev mer känd under namnet  Maire O’Neill. Hon spelade ofta huvudrollen i Synges pjäser och medverkade även i en rad filmer som t.ex Alfred Hitchcocks Juno and the paycock från 1930.

Av  J.M. Synges egna verk kan jag varmt rekommendera  Aranöarna som kom i svensk översättning 1996. Den berättar om livet på Inishmaan (den mellersta av öarna) där Synge bodde i perioder för att lära sig iriska och samla historier från de infödda.

Hans kanske mest kända pjäs Hjälten från den gröna ön handlar om ett fadersmord och orsakade kravaller utanför Abbey Theatre i Dublin vid premiären 1907.

Enaktaren Ritten från havet är en sorglig historia om en kvinna på en ö som förlorat nästan hela sin familj till havet. Slutraderna i den är ett klassiskt citat i den irländska litteraturen.

//Boel Enbågen, som arbetade på avdelning 1 på Stadsbiblioteket (Konst, musik, teater, dans) och nu är på bokbussen och 300m2.

Kommentarer inaktiverade.