E-böcker, Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara. Albert Bonniers förlag.

En roman som inte håller tillbaka

Publicerat 9 augusti 2017 | Av |

Ibland är det meningen att man ska läsa en viss bok. Så var det med denna. En vän jag träffade på semestern tipsade mig om den och sa att det var det bästa hon läst på 10 år. Nästa dag liftade jag hem från en strand och såg samma bok ligga i baksätet i bilen, men med titeln på danska.

Tur då att den fanns som e-bok som jag kunde ladda ner direkt även om jag var hundratals mil hemifrån! 

En del böcker blir nästan som soundtrack. Precis som att det finns skivor jag alltid kommer förknippa med sommaren 2017, kommer jag också minnas att det var då jag läste Ett litet liv för första gången.

Jag visste ingenting om boken när jag började läsa mer än att någon jag litar på älskade den och jag vill egentligen inte avslöja så mycket mer här. Hade jag bara läst på baksidan av den här boken skulle jag inte ha fastnat för den och jag hade kanske aldrig fått den här läsupplevelsen.

Men kortfattat: Ett litet liv av Hanya Yanagihara handlar om fyra vänner i New York och om hur deras liv utvecklas under flera årtionden. Jag påminns om Den hemliga historien av Donna Tartt på flera sätt. Precis som i den tar berättelsen avstamp i universitetsmiljö med en sammansvetsad grupp mycket begåvade unga män och den ovanligt intensiva vänskapen dem emellan. Samtalen kretsar kring konst, högre matematik, logik, etik, juridiken som grundstruktur för samhället. Precis som i Tartts bok känner man sig inbjuden i en värld där man får vara sitt smartaste bästa jag. Och precis som i Tartts bok finns en underström av våld och mörka hemligheter.

Jude som är yngst i gruppen är den mest hemlighetsfulle av vännerna och avsnitten om honom engagerar mest, när man som läsare får mer och mer pusselbitar till hur han fått sina inre och yttre ärr. Och som om man fått sina önskningar uppfyllda kretsar boken mer och mer kring just honom.

Det här är ingen ”perfekt” roman. Grymheterna Jude har upplevt som barn och godheten han får till skänks som vuxen kan upplevas både överdrivna och osannolika. Framgångarna de fyra vännerna upplever är så extrema och vissa karaktärer så helt och hållet felfria att de framstår som änglar. Och det finns nästan inga kvinnor i boken överhuvudtaget.

Men är det verkligen realism och perfektion man vill ha i en roman? Är det inte just de stora känslorna och händelserna som ger stora läsupplevelser? Absolut ondska och ovillkorlig kärlek. Ett litet liv är en stor roman på alla sätt. Den vecklar ut sig som en saga av fulhet och skönhet och är en av de sällsynta böcker jag läser så långsamt jag kan för att inte missa något. Boken är nära 700 sidor lång, ändå blev jag besviken när den var slut. Det är så välskrivet, så oavbrutet berörande och engagerande, och det är så lätt att förälska sig i karaktärerna. Och det är fint att läsa en roman som hyllar vänskapen:

Why wasn’t friendship as good as a relationship? Why wasn’t it even better? It was two people who remained together, day after day, bound not by sex or physical attraction or money or children or property, but only by the shared agreement to keep going, the mutual dedication to a union that could never be codified.

Kommentarer inaktiverade.