Kärlekshistoria med bismak

Jag har skrivit det här förut och kan skriva det igen. Joyce Carol Oates skriver ofta om unga vackra kvinnor som blir manipulerade av våldsamma och auktoritära män.

I En fager mö blir detta tydligare än någonsin, samtidigt som intrigen är mer Lolita (Vladimir Nabokov) än Blonde den här gången.

Katya Spivak är en sextonårig barnflicka som vuxit upp i en torftig och kärlekslös miljö. Pappan är frånvarande och mamman är en missbrukare som mest ber Katya om pengar.

Men när hon är barnflicka i en rik familj träffar hon den 52 år äldre Marcus Kidder och det uppstår en ömsesidig fascination. Marcus Kidder är konstnär och har skrivit barnböcker. Han tillhör en privilegierad klass och beter sig gentlemannamässigt och ömsint mot den sårbara Katya. Hon har aldrig förr träffat någon som honom.

Han talar om själsgemenskap men ger samtidigt bort sexiga underkläder, bjuder henne på alkohol och vill måla av henne naken. Hon kommer till hans hus, äcklad och trollbunden på samma gång och vad som än händer där, hur förvirrad och illa berörd hon än blir, kommer hon alltid tillbaka.

Det är äntligen någon som ser henne, eller i alla fall verkar se henne.

Marcus Kidder utnyttjar effektivt sin högre ställning, han är överlägsen Katya på alla sätt. Äldre, mer utbildad och från en samhällsklass många steg över Katyas är deras förhållande långt ifrån jämlikt.

Men Marcus Kidder är inte helt igenom en obehaglig karaktär. Kanske tror han verkligen att han älskar Katya. Kanske tror han att han en sista gång fått möta en stor kärlek. Slutet lämnar flera tolkningar som möjliga.

Oates skriver ofta vindlande tegelstensromaner, men de kortare berättelserna på ett par hundra sidor är mer sammanhållna. En fager mö är en relativt enkel och kort berättelse men kan ändå läsas och tolkas på flera sätt. Lite kväljande och riktigt spännande.