En bok om livet, såsom det nu blev

Jeanne Santoire, romanens gåtfulla jagberättare bor i tolfte arondissementet i Paris. För drygt ett år sedan gick hon i pension, efter ett helt liv fyllt av räkenskaper. Dagarna ägnar hon numera åt att dissekera främlingars liv och dra vidlyftiga slutledningar av det hon ser.

Det är i mataffären Franprix på Rue du Rendez-Vous, som Jeanne hittar sina huvudsakliga studieobjekt. I kassa nummer fyra sitter Gordana, en ung kvinna med klumpfot. Hennes uppsyn är surmulen för jämnan och hon håller sig på sin kant. Av hennes brytning att döma kommer hon från Östeuropa. Varje fredag, någon gång mellan klockan elva och tjugo över, infinner sig en högst alldaglig man i fyrtioårsåldern i Gordanas kassa. Jeanne ser då till att vara strategiskt placerad för att nogsamt kunna iaktta mötet. Fast ingenting av vikt utspelar sig och nästan ingenting sägs.

Allt som händer i romanen försiggår i Jeannes hjärna. Hon är noga med språket, smakar på orden. Pö om pö låter Jeanne undslippa sig små ledtrådar till sin egen livshistoria, vilka man som läsare ivrigt slickar i sig. Det visar sig att hon bland annat varit sambo med en algerier i arton år, innan han utan minsta förklaring försvann. En man som hennes far blankt vägrade att träffa, än mindre acceptera. Enstaka vänner och släktingar utanför Paris till trots tycks Jeanne hjärtskärande ensam. Hon förväntar sig inte längre något av livet, men är inte uppgiven och värdigheten har hon i behåll.

Det är eminenta Elisabeth Grate Bokförlag som står för utgivningen, medan Staffan Stolpe gjort ett gediget arbete med översättningen. Av Marié-Hélène Lafon finns tidigare två titlar på svenska: Annonsen och De sista indianerna, som båda utspelar sig på landsbygden vid vägs ände och rymmer till synes obetydliga individer.

Låna en bedrägligt oansenlig bok, som gör avtryck. En bok om livet, såsom det nu blev. Skriven på ett underbart finstämt, perfekt avvägt och ömsint språk.

En riktig pärla till roman!