Film, Skönlitteratur

Emma Molldius. Foto: privat.

Emmas årsbästa 2018

Publicerat 20 december 2018 | Av |

Emma tipsar om vad som gjort mest intryck 2018!

Årets bästa roman

Den bästa men kanske också jobbigaste romanen i år är Den oändliga familjen av Cilla Naumann. Naumann skriver ofta sina romaner i en lite trevande och mystisk stil, vilket även är fallet i Den oändliga familjen. I berättelsen hoppar hon mellan nu och då och allting känns lite svävande. Ett annat för Naumann typiskt drag är sårbarheten hos karaktärerna. Helst av allt vill jag gripa in i berättelsen och hjälpa dem och kanske till och med krama om dem.

I Den oändliga familjen får läsaren följa tre berättarröster. En av dessa är Anna som blir vittne till en olycka som sker mittemot det hus hon växte upp i. Anna var liten när olyckan hände men minnet av den förföljer henne. De andra två berättarrösterna är en mor och hennes dotter och genom dem får vi följa flytten som familjen gör från Kalifornien till ett kallt Stockholm. Vi får följa deras vardagsliv som är kantat av hopplöshet och frustration av en alltmer frånvarande pappa och make.

Det är en sorglig bok men med ett driv i berättelsen som gör att man vill veta vad som kommer att hända. Cilla Naumann är en av mina favoritförfattare och hon gör mig sällan besviken.

Årets bästa serieroman

Är det något jag alltid är på jakt efter så är det en bra serieroman.

Årets bästa är utan tvekan Djupet skriven och tecknad av Karin Gafvelin. Huvudpersonen är Karin och hon är nybliven båtbyggare och älskar allt som har med segling att göra. I Djupet får vi följa Karin på hennes resa med skonaren Windrose. Det är också på den här båten hon träffar James, som kommer påverka hennes liv oerhört. Vid första anblick av den här boken, kanske det är svårt att föreställa sig att segling och båtbyggande kan vara så intressant men det är något med hur författaren berättar om livet till sjöss med alla detaljer och moment som fascinerar mig otroligt mycket. Det känns som ett liv helt skilt från ett liv på land och med helt andra premisser vad vi är vana vid. Tänk att leva ihop med sina kollegor dygnet runt, som man då gör på en båt, på en minimal yta dessutom. Det sätter verkligen prov på ens tålamod. Det speciella med denna serieroman, förutom handlingen då, är att den är framristad på skrapkartong. Bara detta är ju helt fantastiskt!

Årets bästa Tv-serie /spänningsroman

Vill du läsa eller se något riktigt otäckt tycker jag att du ska ta dig an Sharp Objects av författaren Gillian Flynn.

Fick tips av en kollega att se Sharp Objects (jag såg serien) och jag har gått och tänkt att jag skulle se denna ett tag men drog mig lite eftersom jag vet att den är väldigt otäck. Och ja den var riktigt, riktigt otäck på ett sätt som kryper innanför huden. Du kommer att få svårt att somna om kvällarna om du ser den.

Vi får följa journalisten Camille, som vi redan tidigt får veta inte mår bra. Det är inga vardagliga problem hon brottas med utan hon är trasig psykiskt på ett sätt vi nog aldrig riktigt kan föreställa oss. Hennes chef ger henne i uppdrag att rapportera från sin tidigare hemstad, där en ung tjej blivit mördad och en annan tjej spårlöst försvunnit.  Hon går med på detta mycket motvilligt och väl på plats blir det otroligt mycket mer jobbigt än vad hon kunnat föreställa sig. Inte nog med att hon ska rapportera från de här brutala händelserna. Hon brottas med sina egna känslor kring sin uppväxt och hennes väldigt speciella relation till sin mor. Detta är en mycket välgjord serie och jag hade gärna sett en säsong till av denna men tyvärr blir det nog inte så. Ibland kan det ju också vara bra att sluta när det är som bäst.

(Serien har vi inte än men boken går att låna, även på svenska: Vassa föremål.

 

Kommentarer inaktiverade.