Boktips, Skönlitteratur
Omslag till Enbart kvinnor av Christina Wahldén. Forum.

Omslag till Enbart kvinnor av Christina Wahldén. Forum.

Eldfängd kommissarie med tam känguru

Publicerat 30 juni 2022 | Av |

Läs en säregen deckarserie från Australien i sommar!

Där exotiska papegojor, kängurur, ödlor med flera livar upp boksidorna och där en kommissarie månar om en koloni med fladdermöss, som huserar i hans trädgård. Christina Wahldén skildrar den rika kultur som existerade långt innan européerna upptäckte kontinenten på 1600-talet.

I Enbart kvinnor, den nyutkomna tredje delen i serien från Darwin, hotas en helig grotta att förstöras i samband med skrupelfri gruvdrift. Grottan har sedan urminnes tider tagits i anspråk av födande kvinnor ur ursprungsbefolkningen. Genom särskilda ceremonier knöts de nyfödda till platsen.

Tvångsförflyttningar av urbefolkningen skedde så sent som på 1970-talet i Norra territoriet (där Darwin är huvudstad). Myndigheterna skilde också barn från sina föräldrar. Det är inte svårt att dra paralleller till hur samerna behandlades här hemma.

Persongalleriet är omfattande, så det underlättar förståelsen att läsa delarna i deckarserien i tur och ordning (med Nämn inte de döda först).

Min egen favorit är tveklöst kriminalkommissarie Patrick O’Boyle, alias Bluey. Han är en hetlevrad, storvuxen och rödhårig irländare med ärr i själen, som tampas med sitt alkoholsug. Han avgudar Agneta Fältskog och en vallaby (ett kängurudjur) vid namn Mango, som han räddat ur sin förolyckade mammas pung. Bluey är inte lika anpassningsbar som sina yngre kollegor och har emellanåt lite svårt för deras entusiasm.

Hans yngre kollega Jess tillhör urbefolkningen. Hon är kluven till att jobba för myndigheterna, eftersom de förtryckt hennes släkt. Wahldén tar ofta i sina böcker upp samtidsproblem, som miljöförstöringen, fördomar mot homosexuella, övervåld och korruption inom polisen med mera.

Ursprungsbefolkningens utanförskap, utbredda arbetslöshet, drog- och hälsoproblem, alkoholism och kriminalitet belyses kanske bäst i bok två, Cyklonvarning. I samma bok får invånarna i Darwin ständiga radiorapporter om cyklonen Scotts framfart. Termometern visar 36 grader varmt och luktfuktigheten är hög. Bluey följer myndigheternas uppmaning om att ”cyklonstäda”, det vill säga undanröja alla lösa föremål i trädgården. Den fasansfulla cyklonen Tracy spökar fortfarande i folks medvetande. Inte minst i Blueys, som på juldagen 1974 miste sin lillebror. Inalles dog 49 personer på land och ytterligare 16 till havs av cyklonens härjningar. Därtill förstördes 90 % av Darwins bostäder.

Gotlänningen Greta är sambo med Blueys dotter Cat och forskar om ursprungsbefolkningens konst på Charles Darwin-universitetet. Via Greta får läsaren en utomståendes blick på Australien.

Det ska sägas att någon vidare spänning aldrig infinner sig, men det har ingen större betydelse eftersom det är miljöskildringen och karaktärerna som håller läsintresset vid liv. Bluey, Jess, Cat, Greta, och de andra blir som gamla vänner, som man håller tummarna för att det ska gå bra för. Författaren blev förälskad i Australien redan i tidigt 1990-tal, då hon pluggade på universitetet i Sydney. Förälskelsen har hållit i sig, något som jag tycker avspeglas i böckerna.

Christina Wahldeńs originella Darwindeckare får mig att minnas utbytesstudenten Louise (efternamnet har fallit i glömska) från Tasmanien, som var inhyst i min familj när jag gick på gymnasiet. I likhet med kriminalpolisen Jess i böckerna – härstammar hon från urbefolkningen, något som jag vill minnas att hon var mäkta stolt över.

Kommentarer inaktiverade.