Omslag till "Eileen" av Ottessa Moshfegh. Modernista förlag.
Eileen
Smutsigt och ensamt. Så verkar Eileens liv vara när hon beskriver det. Fast hon är ung och egentligen inte ser illa ut, har hon inget annat än sin alkoholiserade pappa, ett tröstlöst jobb på en ungdomsvårdsanstalt och en förälskelse i den stiliga vakten Randy som knappt verkar lägga märke till henne.
På fritiden håller hon sig undan, har erotiska fantasier, snattar, smyger på Randy, använder laxermedel, tar hand om pappan, en före detta polis, som hon beskriver så här:
Jag måste säga det på något sätt, så jag säger det på mitt sätt: Han älskade sig själv högst av allt och var högfärdig och bar sin bricka som om Gud själv hade gett honom en guldstjärna på bröstet. Det låter säkert banalt, men han var banal. Han var otroligt banal.
Det är en blek och grå värld Eileen beskriver. Här finns ingen mening, inga ädla motiv, ingen kärlek eller ens personer som behandlar varandra med respekt och omtanke. Eileens självkänsla är obefintlig och både jobbet och hemmet är fängelser på olika sätt.
Redan från början vilar det en våldsam laddning över boken. Citatet ovan är bara en av många anspelningar på att Eileen fantiserar om mord som ett sätt att ta makten över sitt liv.Särskilt på den tiden kände jag att jag inte hade någonting alls att komma med – ingen charm, ingen skönhet. Det enda jag hade var min fallenhet för att agera dörrmatta, tom yta, hon som är så desperat att hon gör vad som helst – utom att döda, kanske – bara för att någon skulle om inte älska mig så åtminstone tycka om mig.
Boken Eileen börjar lite långsamt beskrivande om Eileen, man får känna henne på djupet men det händer inte så mycket. Det är först när den nya kollegan Rebecca träder in i handlingen som Eileen, och boken, får liv. Rebecca är andlöst vacker och elegant, och orubbligt säker på sig själv, allt som Eileen inte är. Ändå uppstår från första början ett förtroende dem emellan. Men vad är Rebeccas verkliga motiv, och vad behöver hon Eileen till?
Eileen är en obehaglig och välskriven liten berättelse som lever kvar efter att man läst den.
Ottessa Mosfegh är mest känd för den aktuella boken Ett år av vila och avkoppling, om en kvinna som med hjälp av rejält med psykofarmaka kopplar bort sig från världen ett år. Eileen är den enda av hennes andra böcker som är översatt till svenska.
Eileen finns även som e-bok och går att låna i appen Libby!
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
