Dysfunktionella relationer i serieform

Marie Pommepuy och Sébastien Cosset skapar intressanta verk med konstnärlig verkshöjd under det gemensamma namnet Kerascoët. Läs tex Beautiful Darkness (2009), som skapades tillsammans med Fabien Vehlmann. Fabien Vehlmanns Marquis of Anaon (5 album), tecknad av Matthieu Bonhomme är också ett lästips.

Beautiful Darkness tycks ha hämtat karaktärer, akter och intriger från Perraults Gåsmors sagor, blandats med en rejäl skopa (engelsk) nonsens och aningen gotisk surrealism – allt tecknat i Beskowsk anda; resultatet är en våldsamt äcklig, naivt ondskefull berättelse där en flicka ligger död i skogen, lilleputtar som när döden inträffar kravlar ut ur den döda flickan (hennes fantasier?) och börjar härja lekfullt, dysfunktionellt och ologiskt, och där en jätte får läsaren att undra hur allt hänger samman.

Och vi kan fortsätta på temat dysfunktionella relationer och obehaglig stämning (som till stor del skapas i mötet, här liksom i Beautiful Darkness, mellan tecknarstil, färgval och det som berättas) med den holländska konstnären Brecht Evens Panther (2016)

Här får vi möta en ensam flicka som bor tillsammans med sin pappa. I sorgen efter en älskad katt fantiserar hon fram en låtsasfigur; en panter från ett magiskt panterland som med smidighet kan ta sig olika kattliknande former (historiska, populärkulturella) och berätta de mest fantastiska historier för flickan. Efterhand, sakta, börjar läsaren ana oråd – är pantern bara kul och vänlig eller bara ond? Vem är egentligen pantern, vad är det egentligen som händer, vad står de olika djurkaraktärerna för egentligen? Stegvis, konkretiserat i bildernas form, färg och storlek, stegras det obehagliga och psykotiska och som läsare är det lätt att tro sig ha förstått men ändå i slutänden undra om den läsningen är korrekt.

Ytterligare på temat dysfunktionella relationer: Aline Kominsky Crumb (ja, gift med Robert Crumb), var en av de första kvinnliga konstnärerna som redan under tidigt 70-tal använde det självbiografiska i serieformat (ingick i det feministiska tecknarkollektivet Wimmens Comix och startade serien Twisted Sisters). I Need more Love: a graphic memoir (2007) har hon skapat en gapig, galen, intelligent, neurotisk, stark, våldsam och fantastiskt rolig bok.

Det är en levnadsteckning från barndom till vuxenliv; återblickar på den trasiga, fattiga uppväxten på Long Island, ungdomsåren i 1960-talets politiskt medvetna hippie- och flowerpowerkultur där det experimenterades med både det ena och det andra, över till det mer eller mindre stadgade livet med serietecknarikonen Robert Crumb och dottern Sophie i ett Kalifornien med ett växande konformistiskt suburbia. Om det är den personliga historien så finns det så mycket mer där som manar till eftertanke och diskussion: kulturens påverkan på personlighet, feminism och kvinnlighet, kroppsideal och politik, normer för relationer/kärleksförhållanden. Det är befriande läsning serverad med en stor skopa svart humor, rejäl självdistans och öppenhet.

Samma andas barn är Lynda Barry som man också kan läsa med stor behållning.

/Gästbloggare Susanne Sandström, Angereds bibliotek