Dubbelt upp i Bengt Ohlssons nya roman

Nerifrån backen kommer några soldater springande. Gevären guppar på deras axlar. Sen uppslukas de av grönskan. Jag ser åt vänster igen. En röd banderoll som kränger och buktar i vindarna. Det är demonstranter.

Romanen De dubbelt så bra av Bengt Ohlsson kretsar kring Arvid och Ragnar. I början av romanen är de fjorton respektive sjutton år gamla. Vi får följa de båda pojkarnas väg in i vuxenvärlden. Vägen är allt annat än rak och enkel. Båda två kämpar med sin egen identitet och har olika familjerelaterade problem. De kämpar för att hitta sin roll i det sammanhang som är livet. Romanen igenom är kapitlen omväxlande skrivna utifrån Arvid och Ragnars perspektiv. Det dröjer till sidan 158 tills de båda möts. Mötet blir början på något riktigt stort och omvälvande. Men mitt i den eufori som drabbar dem finns också mörka orosmoln i form av bestraffningar och avgrundsdjupa skamkänslor.

Ohlssons roman handlar om så mycket. Vänskap, kärlek, kroppsarbetets mödor, krigets fasor, homofobi, hårda levnadsvilkor och framväxande samhällsförändringar. Det tar inte många rader innan jag är helt fast i denna berättelse. Ohlsson får mig med sina väl valda ord att bli djupt engagerad i  pojkarnas levnadsöden. Vill hela tiden läsa vidare och vill veta mer.

Medan Ragnar slåss mot de röda i finska inbördeskriget, arbetar Arvid i de norrländska skogarna. Det kommer att dröja några år innan de båda möts igen. Då är Ragnar skadad för livet på grund av sin krigstjänstgöring.

När romanen så börjar närma sig sitt slut blir texten snudd på dokumentär, eftersom Ohlsson nu nämner att Arvid och Ragnar befinner sig på fartyget Milos. De båda pojkarna, som nu blivit män, är så kallade svartfötter. De är alltså strejkbrytare och romanens titel är en anspelning på just detta. ”De dubbelt så bra” var arbetarpressens ironiska benämning på de som inte valde att gå med i den starkt framväxande arbetarrörelsen utan helt sonika utförde arbete trots pågående blockad eller strejk.

Ådalen 1931 är ett begrepp i vår svenska historia. Romanen tillför ett intressant perspektiv på de händelser som ledde till den dramatik som utspelade sig där och då. Och det är en alltigenom välskriven och mycket engagerande bok som tecknar fina porträtt, inte bara av Arvid och Ragnar, utan också av andra personer som har olika roller i boken.