Drömmen om att starta ett band – Not fade away
Det är 60-tal med myggjagare, blommiga skjortor, värvningar till Vietnamkriget, droger och tidig rockmusik. Soundtracket är svårslaget för alla som var med eller har växt upp med föräldrarnas musik från den tiden. Roligast är autentiska svartvita tv-inslag med bl.a. Rolling Stones och Bo Diddley.
Filmen Not fade away är regisserad av David Chase, mannen som låg bakom tv-serien Sopranos. Man har en känsla av att den handlar mycket om hans egen uppväxt i New Jersey på 60-talet.
Huvudpersonen Douglas drömmer om att starta ett band med sina kompisar, och naturligtvis slå igenom stort. Han lär sig spela trummor, och får ta över rollen som sångare efter ett tag. De börjar repa i garage, lär sig spela blues och slåss om den sötaste flickan.
Douglas pappa (som spelas av James Gandolfini i en av hans sista roller) oroar sig över hans livsstil och pratar allvar med sin son om studier på college. Han som har sparat för att hans barn ska kunna studera.
Till slut står valet mellan att satsa allt på musiken eller åka till Kalifornien och studera film. Hur tror ni det går?
Man tänker på hur mycket som har hänt i musikbranschen och vilken lång väg det var för att lyckas innan internet fanns. När bandet spelar in en demokassett och till slut får träffa en agent hoppas de på ett skivkontrakt men får rådet:
”Lär er 25 låtar. Spela på så många barer och kaféer ni kan. Gör er hemmastadda i New York och visa vad ni går för. Spela sju kvällar i veckan, två gånger per kväll och ring mig om ett halvår.”