Djävulsgreppet

Jag hörde nyligen att det finns tre typer av män som kan få alla kvinnor de pekar på. Den allmänt snygge typen, vältränad och framgångsrik, Pretty Boy typen, androgyn och vacker, eventuellt konstnärlig/kreativ, och testosteron-jättar som kan vara fula och brutala monsterlika män med lite farlig utstrålning.

I Djävulsgreppet av Lina Wolff träffar huvudpersonen just den sistnämnda typen. Grova drag och tovigt hår, övervikt och en viss blyghet. Men kraftfull och manlig.

Efter en snabb makeover, några förlorade kilon och en rakad skalle förvandlas han till en kvinnomagnet. Och så är det igång. Han tittar på och flirtar med och ligger med varje vacker kvinna han ser medan huvudpersonen förintas av svartsjuka och passion. Samtidigt eskalerar bråken som ofta övergår i slag och våld från hans sida. Relationen blir alltmer destruktiv och vår huvudperson blir mer och mer övertygad om att både hon och hennes våldsamme partner är besatta av varsin demon. Till och med när par-terapeuten de försöker få hjälp från varnar henne för att hon snart kommer bli dödad försvarar hon förhållandet och går till attack mot psykologen.

Men så öppnas en väg, hon träffar en amerikansk man och inleder en affär med honom. Han ber henne komma till honom i USA och det ser ut som att det kanske kommer ett lyckligt slut. Men berättelsen tar en minst sagt oväntad vändning och snart har man som läsare ingen aning om hur det kommer gå.

Det här är en bok som kopplar, om inte ett djävulsgrepp, så ett järngrepp om läsare. Det är välskrivet, klaustrofobiskt, spännande. 

Första halvan av boken är en nyanserad om än skruvad skildring av ett destruktivt förhållande. Andra halvan, nej, jag vill inte avslöja för mycket. Men du kommer inte kunna släppa den.