Boktips, Skönlitteratur
Omslag till Det tredje kriget av Line Papin. Elisabeth Grate förlag.

Omslag till Det tredje kriget av Line Papin. Elisabeth Grate förlag.

Det tredje kriget

Publicerat 11 februari 2021 | Av |

Jag har just läst klart denna fantastiska lilla bok av den unga fransk-vietnamesiska författarinnan Line Papin.

Det tredje kriget är en generationsöverskridande roman, om Ba, hennes dotter och dotterdotter – tre generationer som utkämpat sina egna strider: kriget, exilen och självutplåningen. Dotterdottern Line flyttar som tioåring med sin familj från Vietnam till Frankrike. Det är en ny och främmande miljö, där hon har svårt att finna sin plats. Kontrasten är stor mellan storfamiljens gemenskap och dörrar som alltid står öppna, mot Paris anonymitet och slutna rum.

Line blir allt mer olycklig i sitt nya hemland och slutar att äta. Till slut är hon en skugga av sitt forna jag.

De andra flickorna i hennes ålder hade vänner, killar, korta förälskelser, skvaller, kläder, föräldrar, fiender, prat, skratt, fritidsaktiviteter …Hon hade bara sitt krig i sin tomma mage. Omkring henne existerade nu bara Frankrikes kyla[…] Hon var femton år och i hennes ansikte syntes detta gerillakrig. Hon magrade så snabbt att man kunde se det med blotta ögat[…]Den väpnade kampen hade brutit ut och striden var så grym att hon var döende. Den ägde rum inombords, ingen kunde ingripa, men alla såg det.

Line Papin väver här samman en ung kvinnas inre kamp för överlevnad, med den strid som utkämpats under det andra Indokinakriget på 1960-talet, som hennes släktingar fick genomlida. Det är en skildring av hur de historiska skeendena påverkar den enskilda människan och hur smärtan och lidandet förs vidare från en generation till en annan. 

Det är också en roman som inger hopp. Efter att Line återvänder till sitt barndoms Vietnam hittar hon tillbaka till sig själv och när hon sedan återvänder till Frankrike igen, ser hon på framtiden med tillförsikt. 

(…) det var sorgligt, jag är en främling i Vietnam, en främling i Frankrike, en främling i …men Paris, dig känner jag, och du känner mig också väl vid det här laget, vi har gjort varandra lite illa, men du älskar mig, eller hur? Jag älskar ju dig. Livet finns här också.

Så vackert, målande och poetiskt levandegör Line Papin staden Paris i sitt nya hemland. 

Det som jag främst fascineras av i denna släkthistoria, är hur Line Papin både gestaltar det vardagliga och familjära, men också det universella och för in historiska skeenden i det mest privata, genom att väva samman krigets fasor med den unga Lines inre strider.

Kommentarer inaktiverade.