Boktips, Skönlitteratur

Omslaget till "Den vita boken" av Han Kang. Natur & Kultur Allmänlitteratur.

Den vita boken

Publicerat 5 november 2019 | Av |

Poetiskt och vackert.
Jag sugs in i ett vitt klart ljus. Här skriver Han Kang återigen om gränslandet mellan livet och döden och om tomrummet efter en systers död. Texten ger ett meditativt tillstånd.
Kristallklart och magiskt tecknas de vita tingen, snön, månen, den vita fågeln…

Den vita boken

Den vita boken är den tredje romanen av sydkoreanske Han Kang som är översatt till svenska, förutom Levande och Döda och Vegetarianen

Den skiljer sig i utformningen från Han Kangs tidigare romaner. Det är som om sorgearbetet över sin syster död, sker genom skrivandet och dikten.

Det är minnena och poesin som helar tomrummet.

Med en knapphet och enkelhet tecknas  den innersta kärnan av hur det är att vara människa och att leva med en sorg, som är svår att greppa. Ett litet spädbarn som inte blivit äldre än några timmar och som inte fick leva längre än att hon fick se en skymt av sin mor, i det ögonblicket hon öppnade sina svarta ögon.  Det är här denna sällsamma berättelse tar sin början. Vi får följa systern när hon befinner sig i en vintrig stad någonstans i Europa. Systern som fick leva det liv som slocknade för någon annan. Genom minnesbilder och avstamp i några få vita föremål och färgen vit, såsom lindor, spädbarnsskjorta, svepning, salt, snö, is – beskriver hon sin saknad. Hur skulle livet sett ut om omständigheterna hade varit annorlunda och mer skonsamma. Texten blir till en finstämd hyllningsdikt över systern hon aldrig fick lära känna.

Levande och döda

Han Kangs första bok som översattes till svenska, Levande och döda, var nästan outhärdlig att läsa och den fick mig som läsare att inse att jag inte visste mycket om Sydkorea och dess mörka historia. 

I Han Kangs hemstad Kwangju inträffade en massaker 1980. Hundratals studenter mördas brutalt av regimens militär och romanen tar sin början i denna fruktansvärda händelse. Helt utan censur skriver här Han Kang om mänsklig ondska, tortyr och om döda förruttnade kroppar. Men också om livet efter döden. Om själen som lever vidare och som finns där sida vid sida med de levande. Både de levande och döda är närvarande i berättelsen. Rösterna tystnar inte efter att döden har intagit kroppen. Själen lever vidare och viskar och andas bredvid sina nära och kära, även när livet tagit slut. Levande och döda är delvis en dokumentär roman, men samtidigt mitt i all sorg, smärta och fasansfulla bilder genomsyras texten av ett vackert, om än sorgset poetiskt språk. 

Berättaren beskriver ett samhälle präglat av censur, underkastelse och grymhet, men också om solidaritet och det mod som väcks när en människa drivs till det yttersta. 

Vegetarianen

Vegetarianen blev Hang Kangs internationella genombrott. Om Levande och döda är baserat på dokumentära källor och historiska skeenden, så kan Vegetarianen ses som en allegori över ett brutalt, auktoritärt och förtryckande samhälle, där individen är begränsad till familjens och samhällets strama strukturer. Den beskriver också hur kvinnan begränsas inte bara av samhällets normer, utan också av gamla nedärvda mönster över hur en kvinna bör vara och vilken plats hon blir tilldelad i familjen. 

Vegetarianens huvudperson, Yeong -hye, är en tystlåten kvinna, i ett traditionellt sydkoreanskt äktenskap. Hon börjar drömma mardrömmar om kött, kroppar, blod och brutalitet och beslutar sig för att bli vegetarian. Hennes familj har ingen som helst förståelse för hennes beslut och hon blir mer och mer ifrågasatt, ju fastare hon blir i sin övertygelse. Yeong-hye som alltid har varit lugn och foglig gör nu uppror. Hon står fast vid sitt beslut, trots det våld och de påtryckningar hon blir utsatt för av sin man och resten av familjen. Hon tar på detta sätt kommandot över sitt eget liv och sin egen kropp. Detta beslut blir en sinnebild för individens frihet och integritet och rätten att få äga sin egen kropp och göra sina egna fria val som individ. 

Han Kangs romaner är starkt färgade av det samhälle och den kultur författaren är uppvuxen i. De har ett politiskt och socialt patos, men samtidigt är det språket som gör att textens innehåll lever kvar när boken tar slut. Det vackra poetiska språket, som framförallt i Den vita boken, är så förunderligt magiskt, sakralt och meditativt, att jag vill vila kvar i texten trots all smärta och sorg som den förmedlar. Den vita boken som tar avstamp i de vita tingen – i livet och döden. 

Kommentarer inaktiverade.