Den första boken

Den första boken är ett återvändande, eller ett omtag av författarinnan Karolina Ramqvists tidigare roman More fire som kom ut för över två decennier sedan. Platsen är den samma. Kärlekshistorien mellan en ung vit kvinna som åker till en av jordens farligaste platser och möter kärleken likaså.

Det som hände då är en del av den hon är idag. Platsen lever kvar i henne.

”Platsen och det som hänt ligger som en osynlig botten i henne, en botten som ingen som kände henne väl skulle kunna föreställa sig fanns där, och med jämna mellanrum skulle något hända eller sägas som fick något att stiga upp ur den, så som vatten skulle stiga ur floder och dammar över hela ön vid den här vårens slut.”

Författarinnan återvänder till sitt ungdoms Jamaica, men det är ingen självbiografi, även om mycket av det hon skriver är självupplevt. Huvudpersonen ger sig iväg ut i okända marker för att hitta material till en bok. Hon drivs av en längtan att få skriva.

Romanen skildrar kärlekens och attraktionens starka påverkan på de val vi gör. Huvudpersonen försöker förstå vad det var som förde henne samman med denne unge man, när deras förutsättningar redan från början talade emot dem. Hur kom hon till den här platsen, till den här avlägsna lilla ön, och blev tillsammans med just honom?

”Under återstoden av hennes liv skulle frågorna komma, och hennes svar på den första skulle vara enkelt, för hon hade inte bara hamnat här, och som hon såg det kunde nog ingen göra det. Som hon såg det var det underligt om någon tyckte sig ha kommit hit av en slump, för hon tänkte att den här platsen inte alls var avlägsen utan satt ihop med allt annat och det som hänt här var alltings början.”

Men sanningen var att även hon hade tänkt och undrat över varför hon valt just honom eller snarare varför hon låtit honom välja henne.

Vi befinner hos på Jamaica våren 2002. På en förmiddag får vi följa den intensiva kärlekshistorien mellan den unga kvinnan från kalla Norden och den vackre dynamiske mannen Paul från Jamaica. Från deras första möte, tills hon inte längre kan stå emot Pauls intensiva uppvaktning. Hon har en pojkvän därhemma, som snart ska komma efter henne.

Minnena flyter fram och tillbaka över bokens sidor. Vi får ta del av huvudpersonens, den unga kvinnans inre monolog. Hon reflekterar över kärleken, sin pojkvän Paul. Vad tänker han på? Hur ser han på henne egentligen? Är jag en i mängden av alla de vita kvinnor som kommer hit för att finna kärleken, det exotiska och främmande som kan vara så lockande?

Hon tvivlar, för att sedan snabbt slå bort den tanken och återigen uppfyllas av deras kärlek såsom unik och äkta. Han ser henne och han viker inte från hennes sida oavsett vilka prövningar de går igenom.

Jag överrumplas av den täta, mättade prosan. Språket som målar upp bilder i mitt inre, som stannar kvar, som utspelas likt en film på min näthinna. Natur, djur, hetta, svett och lukter.

Förutom en närgående skildring av ett förälskat par och de underliggande strukturer som styr deras relation, är det också en roman om att skriva och att hitta sig själv i relation till den andre.

Hon trivs inte med den hon är.

”Hon hade velat förändras och hon hade velat vara en annan. Många år senare, när hon var äldre, skulle hon läsa någonstans att all förälskelse kom ur en önskan att förändras och att bli en annan, och då skulle hon erinra sig den hon var nu och att det var det hon velat.”

Det är den första boken jag läst av Karolina Ramqvist, men det kommer definitivt inte bli den sista boken. Hon har väckt min nyfikenhet att läsa vidare…