Den falska författaren
Lemony Snicket är en annorlunda författare med dubbla identiteter. Han har nått stor framgång med sina böcker om de föräldralösa syskonen Baudelaire och utvidgar författarrollen på ett kreativt sätt.
Lemony Snicket är en underlig filur. Om du känner igen namnet kan det vara för att han står som författare till en serie barnböcker, Syskonen Baudelaires olycksaliga liv (Emo-varning på de böckerna förresten). Men om du skulle prova att googla honom får du veta att han inte existerar, för Lemony Snicket är endast en pseudonym för Daniel Handler.
I dagens informationssamhälle där det är omöjligt att bevara en hemlighet finns det ofta ingen större mening med pseudonymer i syftet att dölja den egentliga författarens identitet. I det här fallet tror jag att Handler använde sig av namnet Lemony Snicket för att ge ytterligare djup till berättelsen om syskonen Baudelaire, Snicket fungerar både som karaktär i och författare till böckerna.
På Snickets officiella webbplats finns en fiktiv biografi som är mycket mer spännande än Handlers Wikipedia-sida. Det står bland annat att Lemony Snickets släkt är från en del av landet som numera ligger under vatten, att han blev falskt anklagad för en mängd brott och att han nu är på flykt från polisen, och att han ofta kommunicerar till omvärlden via sin representant, ingen annan än Daniel Handler.
Snicket framstår som en mycket mystisk figur genom böckerna om syskonen Baudelaire, man börjar undra vem han är när man läser hans kärleksfulla men kryptiska meddelanden till Beatrice som står skrivna i böckerna. Handler har bytt ut en ganska tråkig och alldaglig författare mot en spännande, han har skapat en historia kring någon som egentligen inte finns, men som bidrar mycket mer till berättandet än om Daniel Handler stått som författare till dessa böcker.
Jag tycker att skapandet av en fiktiv författare som är med i sin egen berättelse är ett väldigt kreativt sätt att utvidga författar- och skaparrollen. Det är ett sätt att förnya en av våra äldsta traditioner, berättandet, och jag tror att den komplexa världen som finns att upptäcka utanför böckerna kan locka unga läsare.
Till sist lite orelevanta men roliga fakta om Lemony Snicket/Daniel Handler som kanske kan locka dig att titta närmare på hans verk;
Det finns en filmatisering av de tre första böckerna i Syskonen Baudelaire-serien, Lemony Snickets Syskonen Baudelaires olycksaliga liv, och på kommentatorspåret till DVD:n hävdar Lemony Snicket att regissören har kidnappat honom och fortsätter sedan med att sjunga en sång om hur deprimerande det är att ha med blodiglar i en film.
Daniel Handler har i en intervju sagt att hans livsmotto är ”Never refuse a breath mint”.
Rolig kille.
Ett svar till “Den falska författaren”
I det här fallet är pseudonymen definitivt en del av berättandet, men oftast är väl pseudonymer idag mest ett sätt för författare att hålla i sär sina olika genrer. Lemony Snicket skriver barnböcker och Daniel Handler skriver ungdomsböcker (köp in ”Why we broke up”:) ) till exempel. Samma sak med Emily Jenkins/E. Lockhart. Eller Nora Roberts som skriver kärleksromaner och J.D. Robb som skriver deckare.