Damen som köpte en buss och bara drog

Nuförtiden är det helt OK att vara 78, som den svårflörtade brottsspanaren i trivsamma miss Marple-inspirerade Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen. Ett annat exempel är Birgitta Bergins söta Göteborgsroman Som ett brev på posten (med fortsättning), som handlar om Elsa och Thore. De förälskar sig i varandra när de passerat 80-strecket. Romanerna passar också på att ge en känga åt åldersrasismen som råder i samhället.

Änkan Evie Gallagher, hjältinnan i Judy Leighs splitternya roman Damen som köpte en buss och bara drog är sålunda 75 fyllda och nyinflyttad på serviceboendet Shelton Lodge, strax utanför Dublin. I ett svagt ögonblick lät hon sig övertalas att sälja sitt hus. Fast på Shelton Lodge känner hon sig olycklig och malplacerad och finner sig inte tillrätta.

Så en vacker dag tar Evie sin handväska innehållande kreditkort, pass och mobil under armen och “drar”. Hon hoppar helt enkelt på första bästa buss. Någon i förväg uttänkt plan har Evie inte, utan följer sina ingivelser och låter slumpen råda. Längs vägen träffar hon en rad inspirerande och gästfria människor. Efter otaliga äventyr hamnar Evie i Bretagne, där hon skaffar sig en skraltig azurblå husbil (fast i bokens titel kallas den buss) i vilken hon sedan kuskar land och rike kring.

Roande och lättsam sommarläsning! Jag får en känsla av Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag läser Judy Leighs uppfriskande roman.

Och vem får inte emellanåt lust att följa Evies exempel?