Boken som har allt

I höstas läste jag om Sarah Perrys debutbok After me comes the Flood en Guardian artikel och den verkade så intressant att jag tog med den på en semesterresa. En väldigt märklig roman tyckte jag då. Oerhört välskriven och fascinerande till en början med en mystisk handling (om en man som på grund av förväxling blir inbjuden i ett slags kollektiv med hemlighetsfulla medlemmar) och extrema karaktärer. Men ju längre in i boken jag kom desto mindre mystiskt och spännande blev det och det var svårt att tro på både personer och händelseutveckling. Ändå gjorde boken intryck, just för att den var en så märklig blandning av ”bra” och ”dålig”. Den verkade som ett slags slarvigt utkast till en väldigt bra bok.

Så kom Ormen i Essex (översatt till svenska 2018) av samma författare. Den fick priser överallt och verkade ha allt som After me comes the Flood inte hade. Och det har den!

Det är precis lika välskrivet, sådär så man suckar redan i första styckena och undrar hur någon kan få till det så bra i varje mening. Och med en handling som håller hela vägen den här gången.

Cora Seaborne, nybliven änka, är inte redo att slå sig till ro med ett svartklätt och stillsamt liv. Hon är ung, hennes äktenskap var olyckligt, hon brinner för vetenskap, hon vill uppleva saker. Och hon hör talas om ett sjöodjur som setts i Essex. Vid sidan av henne får vi som läsare träffa hennes kanske autistiske son, en driven läkare, en socialistisk sällskapsdam och en präst som kommer att bli viktig för Cora på flera sätt.

Det är sent 1800-tal, det är England, det är en kvinna som man bara måste beundra, det är konflikt mellan tro och vetenskap, vild natur, sjöodjur, passionerade känslor, triangeldrama. Brontë-känsla, fast skildrat med moderna ögon. Oemotståndligt för anglofiler som mig, men härlig läsning för alla.

Och i morgon 20 mars 2018 kommer Sarah Perry till oss klockan 18! Missa inte.