Blogg, Skönlitteratur

Björn Ericson. Foto: privat.

Björns bästa romaner 2020

Publicerat 26 december 2020 | Av |

Tre läsupplevelser som alla förhåller sig på olika sätt till samma tema: förhållandet till sanning.

Förhör / Magnus Dahlström


En särskild utredare inom polisväsendet någonstans i ett anonymt kontorshus i en anonym stad är satt att utreda ouppklarade fall. Hela tiden är det något som inte riktigt stämmer, något som skaver. Kanske är det hon själv som inte stämmer, som inte är en riktig person, alltför svag i konturerna?

I första kapitlet har en kvinna blivit förhäxad av en mäktig trollkarl. Hennes medföljare beskriver förbannelsen som paralyserat henne, men han kunde lika gärna beskriva den röda tråd som löper genom Dahlströms böcker: känslan av hot, ett kaos och mörker som lurar precis under ytan på den grå vardagsverkligheten:

Den har kontakter på alla ställen, i alla länder. Du kan inte fly från den. Den når dig var du än är, alltid, och till slut straffar den dig för dina överträdelser. Det finns inget botemedel.

Red Pill / Hari Kunzru

Huvudpersonen åker på författarresidens vid Wannsee utanför Berlin för att skriva en bok om Jaget i den lyriska traditionen och samtidigt reda ut sin begynnande livskris. Istället för att skriva fastnar han i grubblerier över Heinrich von Kleist, vars bisarra självmordspakt utspelade sig vid den närbelägna sjön för 200 år sedan. Hans balans rubbas ytterligare av en populär nihilistisk polisserie fylld av ultravåld och aparta repliker plagierade från den auktoritärt konservative kontrarevolutionären Joseph de Maistre. När han av en slump på en fest möter tv-seriens skapare en teatralisk trickster med högerextrema böjelser dras han in i en katt och råtta-lek, övertygad om att världens framtid står på spel i en metafysisk duell de två emellan.

Väldigt intressant och roligt om identitet, integritet, verklighetsuppfattning, paranoia, trollande med mera. Och som om det inte var nog får man även en inblick i livet som punkare i DDR.

I går (och Skrivbokstrilogin) / Ágota Kristóf

Jag var sen ombord på Ágota-tåget och min största läsupplevelse för året var egentligen trilogin Den stora skrivboken/Beviset/Den tredje lögnen som nylanserades i fjol. Vilket underligt och underbart språk! Meningarna är små slipade diamanter som lyser i mörkret. Det behövs, för mörker är det gott om. I en tid av triggervarningar kanske ska sägas att Kristóf inte är för alla. Alienation, psykisk ohälsa, brutalt våld, övergrepp och problematisk sexualitet förekommer både här och där.

I går känns i mångt och mycket som en syskonbok till trilogin, med exil och utanförskap som huvudteman. Med sitt nätta omfång fungerar den bra som en inkörsport för den nyfikne. Romanen följer den landsflyktige Sandor som har ett meningslöst jobb på en klockfabrik och drömmer om sin barndomskärlek Line. En dag dyker hon plötsligt upp på bussen och dagdrömmandet övergår i besatthet.

Ett annat tema (som går igen bland alla mina val märker jag nu) är förhållandet till sanning. När tvillingarna skriver i Den stora skrivboken har de en viktig regel:

För att avgöra om den är ”Bra” eller ”Inte bra” har vi en enkel tumregel: uppsatsen måste vara sann. Vi ska beskriva hur saker och ting är, det vi ser, hör och gör.
   Det är till exempel förbjudet att skriva ”Mormor liknar en häxa”, men det är tillåtet att skriva: ”Folk kallar Mormor för Häxan”.
   Det är förbjudet att skriva ”Lilla staden är vacker”, eftersom Lilla staden kan vara vacker i våra ögon och ful i någon annans.
   På samma sätt är det ingen sanning om vi skriver ”Adjutanten är snäll” eftersom adjutanten kan vara i stånd till elakheter som vi inte känner till. Därför skriver vi bara: ”Adjutanten ger oss filtar”.
   Vi måste skriva: ”Vi äter mycket valnötter” i stället för ”Vi älskar valnötter” eftersom ordet ”älska” inte är något pålitligt ord, det är luddigt och inte tillräckligt objektivt. ”Älska valnötter” och ”älska Mor” kan ju inte betyda samma sak. Den första formuleringen syftar på att något smakar gott i munnen och den andra på en känsla.
   Ord som beskriver känslor är väldigt vaga, man bör helst undvika dem och hålla sig till att beskriva föremål, människor och sig själv, det vill säga troget skildra faktiska förhållanden.

 

//Björn Ericson, bibliotekarie på avdelningen för vuxna och äldre.

Kommentarer inaktiverade.