Begravning med vodka

När romanen En munter begravning inleds är det förutom Alik fem kvinnor som befinner sig i lägenheten; Valentina, Ninka, Giora, Irina och Marika. På grund av den tryckande värme som just då råder i den enorma staden är kvinnorna mer eller mindre halvnakna. Endast Marika, som är femton år, är klädd i shorts och T-shirt.  Just det faktum att kvinnorna har en mycket ledig klädsel, eller snarare icke-klädsel, antyder redan från början att detta är en högst avspänd och okonventionell berättelse.

Vi får först en kort bakgrund till kvinnornas koppling till Alik. När det gäller Ninka så är hon hustru till Alik. Maika, med smeknamnet Teeshirt, är Aliks styvdotter. Den sistnämnda beskrivs som den människa som står Alik allra närmast. Och kanske hon är något mer än styvdotter? I alla fall är hon den som kommer att bjuda på ett oväntat inslag när berättelsen är på väg att ta slut.

Läsaren blir redan från början informerad om att Alik är döende. Hans ansikte är avmagrat och all hans muskulatur håller på att förgöras. Den långsamma förlamningen kommer att leda till att han slutligen kommer att kvävas. Alik känner att hela hans jag håller på att upplösas. Han lider av svår andnöd men kan fortfarande prata då historien tar sin början.

Kvinnorna som flockas kring honom hjälper till med allt som Alik inte längre klarar av. Och det är mycket. Alik bärs mellan sovrummet och den fåtölj där han, stödd av kuddar, kan sitta under kortare stunder.

Med en ansenlig portion humor, trots det måhända allvarstyngda ämnet, serveras vi en allt annat än tung berättelse. Persongalleriet är spännande och ibland kryddas romanen med lite oväntade vändningar.

En munter begravning, som är signerad den ryskfödda författaren Ljudmila Ulitskaja, är utgiven redan 2007 men kom ut i nytryck i Sverige i år. Ulitskaja är en av Rysslands mest uppmärksammade författare. Hon är öppet kritisk till regimen Putin och har blivit kallad landsförrädare i ryska medier. Författaren låter handlingen i romanen anknyta till de dramatiska dagarna i Moskva 1991, den så kallade Augustikuppen. Via teven följer Alik och hans vänner det misslyckade upproret och Ulitskaja beskriver några av politikerna ”med ansikten som groteska gamla tvålbitar där korruptionen syntes lika tydligt som illasittande löständer”.

Som romanens titel antyder så blir det också ett minst sagt muntert slut. Läs en riktigt färgstark berättelse med många fylliga sidohandlingar!