Skönlitteratur

Foto: privat.

Beatrices bästa romaner 2016

Publicerat 29 december 2016 | Av |

Beatrice Ahlmark Tyrenberg, är bibliotekarie och vikarierar vid enheten Natur, samhälle, språk. Under det gångna året har hon läst över 100 titlar för de flesta åldrar. Här kommer tre favoriter.

För den som tycker om relationsromaner

Karen Joy Fowler har en förmåga att skildra de mest surrealistiska aspekter av människors vardag på ett sätt som, trots hennes karaktärers extraordinära liv och upplevelser, får oss att känna igen oss i dem.

Det förutsättningslösa sätt på vilket hon i sina berättelser tar sig an alla typer av personligheter skapar hos läsaren ett medkännande snarare än en distanserad fascination.

Detta gäller både hennes tidigare verk och Vi är alla helt utom oss; en tillsynes vanlig, om än skarpt illustrerad, uppväxtskildring i kärnfamiljsmiljö, vilken under berättelsens gång tar den ena häpnadsväckande vändningen efter den andra. Huden knottrar sig på armarna när vi bit för bit får lära känna den excentriske Rosemarys vuxenliv, bakgrundshistoria, och djupt begravda hemligheter. En relativt lättläst vuxenbok, som passar den som tycker om relationsromaner.

En berättelse om att hitta sig själv

Kort efter att amerikanska Daisy anlänt sin mosters hus på den engelska landsbygden börjar bomber att explodera i London. När oroligheterna utbryter i världen och ryktena att England blivit utsatt för en ockupation bekräftas, är Daisy och hennes fyra kusiner ensamma på den gård som ska komma att bli deras hem under största delen av det krig som ingen riktigt tycks få grepp om.

Mot fasaden av en värld i brand får ungdomarna och barnen på gården möjligheten, eller utsätts kanske för tvånget, att bygga en ny och egen tillvaro. Där gäller inga av de vuxnas regler, och där tycks tiden stå stilla samtidigt som morgondagen alltid är oviss.

I Så har jag det nu av Almapris-belönade Meg Rosoff fungerar apokalypsen mer som en fond än någonting annat. Jag skulle inte välja att beskriva som en krigsskildring, utan snarare som en berättelse om att hitta sig själv, sin vilja och sin identitet, i förhållande till andra människor och till samhället i stort. En ödestyngd unga vuxna-bok, passande den som försöker finna sin plats i världen, och som är nyfiken på andras försök att göra det.

Polarkall och hjärtvärmande 6-9årsbok

Ända sedan Siri var liten har hon hört historierna om hur den förskräckliga och rikedomslystne piraten Vithuvud rövar bort barn som sedan tvingas arbeta i hans diamantgruvor. Men ingen vet riktigt säkert om den mytomspunne kaptenen faktiskt finns, och i Siris och de andra öbornas medvetande är han mer av en spöklik legend än ett faktiskt hot.

Tills en dag, då Vithuvud och hans besättning kommer till Siris skär, och för bort hennes lillasyster Miki. Siri drar raskt på sig stövlarna och kastar sig i ekan, fast besluten att hämta Miki och föra henne tillbaka hem. Men när hon söker stöd hos de vuxna vänder de bort sina huvuden. ”Siri, din syster är borta. Så är det med dem som Vithuvud tar. De finns inte mer.” Så säger de, och inte ens Siris och Mikis pappa vågar i sin djupa sorg ge sig ut efter det fruktade skeppet. Kvar blir bara Siri som, beredd att dö på kuppen, inleder den litterära historiens kanske mest heroiska och gripande räddningsinsats.

Den Augustprisnominerade Ishavspirater av Frida Nilsson är en sagolik berättelse med inslag av såväl sprakande fantasi som rå realism; om att vara liten och behöva bli stor, om att vara hemkär men tvingas ge sig av. Men kanske mest av allt om en syskonkärlek så svallande varm att den övervinner även de största av rädslor och de djupast av ishav. En samtidigt polarkall och hjärtvärmande 6-9årsbok, passande den som vill sugas in i ett svindlande äventyr.

Kommentarer inaktiverade.