Blogg, Skönlitteratur

Detalj ur omslaget till "Jag heter inte Miriam". Storyside förlag.

BÄSTA LJUDBÖCKERNA 2015!

Publicerat 4 mars 2015 | Av |

I år byttes hemstickat och foträta skor på bokmässan mot glamour och högklackat på ljudboksgalan på restaurang Metropol Palais i huvudstaden, när Stora ljudboksprisets vinnare för 2015 korades i måndags kväll. Storytel har tagit över rodret och pristagarna kommer i fortsättningen att tillkännages redan i början på mars varje år.

På prispallen hittar vi (länkarna går till ljudböckerna i vår bibliotekskatalog så att du kan beställa direkt!):

Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson, inläst av Katarina Ewerlöf (skönlitteratur)

Tjockare än vatten av Carin Gerhardsen, inläst av Stefan Sauk (deckare)

Vad sa pappa Åberg av Gunilla Bergström, inläst av Jonas Karlsson (barn/ungdom)

Ulysses av James Joyce, inläst av Reine Brynolfsson som får dela hederspriset med Eva Bonnier för att ”de tillgängliggjort ett stycke litteraturhistoria och låtit det litterära värdet och inte det kommersiella styra beslutet”.

Belöningen delas ut för ”bästa ljudboksupplevelse, alltså kombinationen berättelse och uppläsning”. Prissumman på 50 000 kronor delas broderligt mellan författare och inläsare.

Jag heter inte Miriam

Jag hade på känn att Majgull Axelssons enastående bok skulle kamma hem romanpriset. Det är en bok som inte lämnar sin läsare någon ro. Katarina Ewerlöf hade också, med en nominerad ljudbok i varje kategori, goda odds att ta hem spelet.

Ett pass i informationsdisken på biblioteket kan räcka för att inse hur personlig smaken är när det gäller inläsare. På en och samma eftermiddag kan en låntagare säga sig älska Torsten Wahlund, medan nästa, en halvtimme senare, bedyrar att han avskyr samme Torsten Wahlund. Sedan existerar ett fåtal inläsare, som alla låntagare är fullständigt överens om att de är fantastiska. Till denna kategori hör Katarina Ewerlöf.

Ewerlöfs inläsning av Jag heter inte Miriam är oerhört flott: klar och kraftfull. Hon har lyckats ta sig under huden på den 85-åriga Miriam och iklätt sig hennes välskurna blå kappor och stilfulla klänningar. Natt efter natt besöker Miriam koncentrationslägret Ravensbrück och dess straffpaviljong. I mardrömmar återupplever hon fasorna från ungdomsåren. Ämnet är tungt, men ljudboken är, trots all ofattbar ondska, lättlyssnad.

Under tågtransporten till Ravensbrück ömsar den romska flickan Malika – bokstavligen – skinn, då hennes kläder rivs sönder och hon, för att undvika att bli straffad, snabbt klär på sig en död judisk flickas klänning och tar över hennes identitet. Malika blir Miriam och behåller denna hemlighet för sig själv resten av livet (eller åtminstone fram till sin 85-års dag).

Miriam har turen att få plats på de vita bussarna och hamnar mitt i det svenska folkhemmet, dit romer inte var välkomna. Fram till 1954 hade vi invandringsförbud för romer. Miriam lär sig att inte visa sina känslor, alltid vara hel och ren, vara en dam ut i fingerspetsarna och le. I 1940- och 50-talens Småland, med blommiga sommarklänningar och konditorier med gräddbakelser, finner Miriam sitt gömställe, men hon är alltid rädd och på sin vakt. Ingen i Sverige frågar heller om tiden i lägren; man vill helt enkelt inget veta.

Tjockare än vatten

Eftersom jag lyssnat på de fjorton andra ljudböckerna som nominerades, känns det lite snopet att det blev just Tjockare än vatten, som jag inte lyssnat på, som fick priset. Jag försökte, men efter tre kapitel med grymma kattmord, orkade jag inte hålla för öronen längre. Den ondska som Miriam mötte under nazitiden är det viktigt att inte blunda för. Men kattplågare kan jag föreställa mig ändå. Vanligtvis uppskattar jag både Carin Gerhardsens psykologiska deckare om Hammarbypolisen och Stefan Sauk som inläsare i allra högsta grad. Kanhända ger jag ljudboken en ny chans. Jag kanske kan hoppa fram till kapitel fyra.

Juryns fina vinnarmotivering lyder:

”Carin Gerhardsen överför romanformatet till deckargenren och lyckas fängsla lyssnaren redan från historiens början. Stefan Sauks inläsning är både passionerad och nyanserad, med en nerv som hålls spänd genom hela boken.”

Vad sa pappa Åberg

Vi är vana vid att förknippa Björn Gustafssons stämma med Alfonsböckerna och jag trodde knappast att det kunde bli bättre, men jag måste erkänna att Jonas Karlssons inläsning av Vad sa pappa Åberg (Vi har tyvärr inte den här ljudboken än men vi har fina Alfonsfilmer där Jonas Karlsson läser också) är rena vitamininjektionen. Lyssna och bli glad!

Kommentarer inaktiverade.