Detalj ur omslaget till "Maria och Artur: en nittonhundratalsroman". Albert Bonniers förlag.
Artur och Maria
Ett av den svenska litteraturens mest mytomspunna kärlekspar är Maria Wine och Artur Lundkvist. Artur trodde inte på äktenskapet, men ändå gifte han sig med Maria efter att de känt varandra i ett halvår. Maria var 23 och Artur 30.
I memoarboken Minnena vakar skildrar Maria Wine deras liv tillsammans och berättelsen börjar när Maria har semester från sitt trista kontorsjobb. I familjens lilla koloniområde utanför Köpenhamn försöker hon ha roligt bland skrikande småbarn och ölrusiga män, medan grammofonerna skränar den senaste slagdängan Rörvigsvalsen. Maria som aldrig rest på egen hand, får en impuls att lämna tristessen och resa till just Rörvig och där träffar hon Artur. Han har redan fått en bok publicerad och kan kalla sig författare.
Efter semestern börjar en intensiv brevväxling, men Artur sparade av princip aldrig några brev, så därför får vi bara ta del av Arturs brev till Maria. Artur blir djupt fäst vid Maria och han dras till henne för hennes lugn och äkthet. Men han undviker ord som förälskelse och använder hellre ordet tillit för att beskriva deras relation.
Varken Maria eller Artur ville leva familjeliv med barn i trogen tvåsamhet. När Maria blir gravid med en annan man är Artur full av förståelse och hjälper henne att göra abort, fast han också kunde tänka sig behålla barnet.
Ständigt bryter de upp; Artur ger sig av på långresor och skaffar sig älskarinnor. Maria sitter inte hemma och väntar utan lever ut sina förälskelser i andra män. Hon, som knappt ens läst en bok innan hon träffat Artur, ger ut diktsamlingar och blir en av Sveriges mest älskade poeter. Hon har också berättat om sin traumatiska barndom som barnhems- och fosterbarn i böckerna Man har skjutit ett lejon och Virveldans.
Men de återvänder alltid till varandra och finns hela tiden till för den andre. Och fastän Arturs största passion är kärleken till skrivandet och litteraturen, förblir Maria den viktigaste människan i hans liv.
1981 drabbas Artur av en svår hjärtinfarkt och läkarna ger inget hopp om att han skall tillfriskna. Artur är medvetslös i två månader, men Maria sitter vid sängkanten och bokstavligen sjunger honom tillbaka till livet igen. Efter att han lämnat sjukhussängen skriver han den märkliga boken Att färdas i drömmen och föreställningen. Som den sant kreativa människa han är, förmår han återkalla sina drömbilder från tiden i medvetslöshet och göra litteratur av dem.
Nu fick de ytterligare tio år tillsammans. Men Artur var bräcklig och kunde inte riktigt finna sig tillrätta i sitt nya svaghetstillstånd. Maria fortsatte så gott hon kunde att ta hand om Artur. Förmodligen var de aldrig så beroende av varandra som när de var riktigt gamla.
När Artur går bort 1991 fortsätter Maria att skriva trots att hon plågas av sorgen och saknaden. Maria Wine levde till 2003.
Man kan förundras över hur de lyckades leva ett liv så fritt från konventioner och måsten i tiden som var. Men säkert blev deras relation inte befriad från känslor av äganderätt och svartsjuka. Maria Wines lyrik ger ofta uttryck åt känslor av längtan och övergivenhet.
Läs också den biografiska romanen Maria och Artur. En nittonhundratalsroman av författaren Jan Arnald.
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
