Allt vi här drömma om

Makt och pengar har naturligtvis varit ett starkt inslag i släktens historia. Av släktens medlemmar har inte alla  passat in i den gängse mallen för vad som förväntas av någon som föds in i en värld av konventioner, socitetsliv och hyckleri.

För ett par år sedan läste jag Erik Wijks bok Allt vi här drömma om. Boken, som är en sons skildring av sin mestadels frånvarande far, gjorde ett starkt intryck på mig. Den fick mig att fundera över vilka faktorer som egentligen formar en människas liv och vad de yttre omständigheterna betyder för vårt sätt att leva.

Erik Wijk (f. 1963) försöker i sin självbiografiska roman förstå varför hans far Olof Wijk (1934-2006) blev den han blev och varför han själv inte gavs möjlighet att lära känna honom under sin uppväxt. I början av boken skriver han att fadern av sin släkt ansågs vara galen. Själv funderar han kring detta och skriver:

”Hur ska jag kunna lita på alla dessa mer eller mindre falska, inskränkta och otrevliga släktingar som viftar undan min pappa med några ord om att han blev sjuk i huvudet? Ibland hette det att han blev sjuk på femtiotalet, ibland på sextiotalet. Det hängde inte ihop. Jag måste skaffa en egen bild av min pappa.”

Erik Wijk bor under större delen av sin barndom med sin mamma och syster. Efter föräldrarnas skilsmässa när Erik är mycket liten blir kontakten med fadern högst sporadisk. Som vuxen vill han få svar på sina frågor om sin far och också få reda på vilka omständigheter i faderns barndom och ungdomstid som möjligen kunnat påverka hans sjukdomsförlopp. Det faktum att fadern redan som spädbarn under långa perioder skildes från sina föräldrar kan ha satt djupa spår hos honom. Vilken roll spelade den bilolycka som fadern råkade ut för som ung? Och att släkten öppet försköt honom då svårigheterna började hopa sig? Hade sjukdomen kunnat lindras om han fått stöttning och förståelse?

Fadern, Olof Wijk, blir en ensling och en rättshaverist. Men innan dess, då Eriks mamma väljer honom som make, var han ”en festernas spelevink” även om han också redan då var intresserad av inre värden. Med åren kom hans religiösa grubblerier och studier minst sagt växa honom över huvudet och ett familjeliv med fru och barn blir av olika skäl omöjligt. Och sjukdomen, oklart med vilken diagnos, verkade ta överhanden.

Erik Wijks bok är en uppgörelse med en barndom där fadern har fattats honom. I boken beskrivs hur han som vuxen söker upp honom för att få bekräftelse och att få svar på sina frågor. Trots att fadern stöter bort honom ger han inte upp. Sällan har en bok berört mig så. Erik Wijk behärskar språket fullt ut och berättelsen blir aldrig gråtmild även om den griper tag och engagerar från den första sidan till den sista.

Olof Wijk dog rik och ensam. Det tog många veckor efter hans dödsfall innan hans kropp hittades i ett ensligt beläget hus.