Mats Ahlstedt. Foto: Curt Carlsson.
49 dagar kvar tills Stadsbiblioteket öppnar
”En plats för tankar och kontemplation, ett ställe där man kan bredda sitt kunnande och stämma träff med kända och okända författare.” Inför invigningen 23 april av ett nytt skinande Stadsbibliotek på Götaplatsen, pratar vi bibliotek med intressanta göteborgare. Idag är det författaren Mats Ahlstedts tur.
Vad är det bästa med bibliotek?
Biblioteket har ända sedan jag lärde mig läsa spelat en stor roll i mitt liv. Jag tror faktiskt biblioteket (och litteraturen) har betytt mer än både skolan och kamraterna för att göra mig till den jag är idag. Det enda som haft större betydelse är nog min familj. Biblioteket är en plats där man kan stämma träff såväl med sina vänner som med Shakespeare och den senaste Nobelpristagaren i litteratur. Vilken annan mötesplats kan erbjuda det?
Hur ser ditt drömbibliotek ut?
För mig duger det gott att man ostört kan tillbringa ett antal timmar där, låta vardagsstressen rinna av och ge plats för tankar och kontemplation, stifta bekantskap med kända och okända författare, helt enkelt bredda mitt kunnande och ge mig en möjlighet att ägna mig åt det jag älskar mest, nämligen litteratur. Och en och annan fika – det hör till.
Vad hoppas du hitta i det nya biblioteket?
I ett större perspektiv är mitt drömbibliotek en väl fungerande demokratisk mötesplats där människor från olika kulturer kan utbyta kunskap och lära av, och berika varandra. En plats där man kan umgås, se film och teater, lyssna på uppläsningar, läsa och låna böcker på olika språk. En kulturell mötesplats där mångfald berikar och gör oss till bättre människor.
Har du ett favoritbiblioteksminne?
Mina starkaste barndomsminnen hör samman med Göteborgs Stadsbibliotek som då hette Dicksonska folkbiblioteket (Allégården numera). Jag promenerade från mitt barndomshem på Wadmansgatan till Dicksonska, botaniserade bland hyllorna och släpade hem den ena kassen böcker efter den andra. Mest ungdomsböcker, men även en och annan klassiker. Det var en ren njutning att försjunka i böckerna om Tvillingdetektiverna, Ivanhoe, Moby Dick, En världsomsegling under havet, Robinson Crusoe och allt vad det kunde vara. Om jag läst läxorna lika flitigt skulle betygen nog blivit bättre…
När biblioteket så småningom flyttade till Götaplatsen och jag blev student, tjänstgjorde Stadsbiblioteket mer eller mindre som mitt vardagsrum. Där tillbringade jag åtskilliga timmar med att läsa, studera, spela schack, lyssna på musik och fika. Numera är besöken inte lika frekventa av olika anledningar. Men de kommer definitivt att öka när det nya Stadsbiblioteket invigs. Det ska bli oerhört spännande.
Bästa och sämsta boken?
Jag anser att livet är för kort för att slösa bort på dåliga böcker. Därför läser jag aldrig ut en bok om den inte fångar mitt intresse. Max 50 sidor, sedan är det kört.
Vilken bok som är den bästa skiftar beroende på sinnesstämning och andra faktorer. En bok som fängslade mig starkt var Vindens skugga av Carlos Ruoz Zafón. En annan klar favorit är Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen.
Jag har som alltid flera böcker på gång samtidigt: I tystnaden begravd av Tove Alsterdal, Den långsamme av J.M. Coetzee, Ett land i gryningen av Dennis Lehane och så Christin Ljungqvists debutroman för unga vuxna, Kaninhjärta. En intressant bekantskap och kanske en av Sveriges mest lovande unga författare idag, enligt min mening.
Här hittar du böckerna av Mats Ahlstedt.
Jag läser gärna böcker från Afrika och Asien och gillar att resa iväg med hjälp av litteraturen. Jag skriver också om böcker som inte fått så stor uppmärksamhet men som berört mig och om bortglömd litteratur.
