Trappa ner med Monique Wernhamn och Jenny Wrangborg

Monique Wernhamn presenterar sitt konstprojekt Den hållbara kvinnan. Där lyfter hon vad det finns för alternativ och motståndshandlingar man kan göra för att överleva och vara hållbar som konstnär, kvinna och människa. Hon experimenterar med gränserna mellan liv och konst, privat och offentligt, verklighet och fiktion genom att göra sitt eget liv och sitt hem till ett konstprojekt.

Wernhamn är ett betongbarn från Hisingen med 8 års högskolestudier med dubbla masterexamen. En i mode/textil konst och en i performativ konst. Hon arbetar i långa utforskande processer inom en tematik. Det leder ofta till ett stort och omfångsrikt material, som kan ta sig uttryck på många olika sätt. Text, ljud, foto, film, workshops, performance, interventioner och rumsliga installationer. Identitet, kön, frihet, makt, liv och död är återkommande teman.

Kallskänkan och poeten Jenny Wrangborg läser dikter om hur det är att arbeta i restaurangbranschen. I diktsamlingen Kallskänken berättar Jenny om sina erfarenheter från köken och caféerna hon jobbat i, om solidaritet och tillkortakommanden i den fackliga kampen i en bransch där få är organiserade och arbetsgivarna hårdföra.

Det är dikter om att arbeta, dikter om att försöka göra sig själv synlig, om värmen till arbetskamraterna och drömmen om att vara med och bestämma, om styrkan i att stå tillsammans. Hon läser också ur diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra. Det är kampdikter som vill förändra världen, men det är lika mycket en kärleksdikt om människor som förändrar varandra.

det blir inte enklare än såhär

vi kan inte röra oss närmare

gatorna är gator

fabriker är fabriker

människor är människor

det är hit vi nått

till en höstnatt i en glänsande våt stad

bilarna är bilar

gatlyktorna är gatlyktor

asfalten är asfalt

det är härifrån vi rör oss vidare

mot nya städer, människor, drömmar

där gatorna är en rörelse

fabrikerna våra

och människorna kamrater på väg

mot samma folkkök

ur Vad ska vi göra med varandra