Omslag på boken "Viskarna" av Stefan Lindberg, Albert Bonniers förlag.
Viskarna
Jag fick Viskarna i min hand och kan nu inte sluta att tänka på den. Försök visualisera er en roman där autofiktion möter samtidsrealism, sanning möter skröna, ja, en berättarkonst utan dess like helt enkelt.
Denna roman är den tredje och avslutande delen i “Fridhemplanstrilogin”, som föregås av Nätterna på Mon Chéri och Splendor. Trots namnet utspelar sig handlingen i mångt och mycket i författarens uppväxtort Alingsås.
Viskarna består av 8 fristående berättelser; här finns en spionerimisstänkt far, 90-talets skrivcirkel ledd av en demonisk författarinna, 80-talets frikyrkoväckelse, en flicka med övernaturliga krafter, etc, etc…
Stefan Lindberg undersöker i sin text maktförhållanden, försanthållanden, autencitet och idoldyrkan. Allt skrivet med en drastisk, svart humor. Resultatet? Väldigt mycket “meta” och underhållande sträckläsning.
(Jag hade inte läst någon av de två andra romanerna i trilogin tidigare, författaren refererar till dessa med förklarande fotnoter där det är nödvändigt!)
Bibliotekarie på Göteborgs stadsbibliotek. Läser helst böckerna i handen och gärna författare som flätar in självbiografiskt stoff i sina romaner. Varvar den fiktiva läsningen med faktaböcker, oftast historiska sådana.
