Vem var Kata Dalström?

En sann pionjär var hon, Kata Dalström, på sin tid! Det diktades till och med visor om henne.

Krut och ruter finns i Kata,
hoppsan, slangsan, ding-e-ling-e-dangsan,
Hon är bland de mest kavata.
Och hon vet att sjunga ut.

Historikern Gunnela Björk lyfter fram den numera sorgligt bortglömda Kata Dalström i strålkastarljuset i sin senaste biografi Kata Dalström: agitatorn som gick sin egen väg.

Klicka och låna

Kata (Anna Maria Catharina Carlberg) var dotter till en välbeställd disponent och professor i Kopparberg. Som barn lekte hon med arbetarbarnen och relegerades från en “fin” flickskola i Örebro på grund av sitt otyglade uppförande. I tonåren blev Kata häftigt förälskad i en 23-årig smedson. När hennes föräldrar fick nys om förbindelsen skickades den olyckliga utan dröjsmål till huvudstaden, medan den stackars pojkvännen fick sparken.

Mannen som Kata kom att gifta sig med 1878 hette Gustaf Dalström och var ingenjör till professionen. Han var dubbelt så gammal som Kata, när de träffades. Gustaf skulle dessvärre visa sig vara en usel affärsman och det blev i huvudsak Kata som stod för försörjningen med sina skriverier, framför allt i pressen. Hon ärvde också en hel del pengar som maken satte sprätt på genom diverse olycksamma projekt. Paret fick sju barn och efter en kringflackande tillvaro kom de i början på 1890-talet att bosätta sig i Stockholm för gott.

Kata var tidigt klassmedveten och brann för samhällsfrågor. Den stockkonservative Gustaf satte säkerligen kaffet i vrångstrupen när hon 1894 kom hem med partibok i Sveriges socialdemokratiska arbetareparti! Släkt och vänner vände Kata ryggen. Tidningen Social-Demokraten (med Hjalmar Branting som redaktör), som hon prenumererade på, fick diskret levereras till köksingången.

År 1900 blev Kata som första kvinna invald i partiledningen. Hon hade pondus och var envis som en åsna, vilket säkerligen behövdes i en tid då politik i huvudsak var en manlig sysselsättning och männen var ovilliga att släppa in kvinnor. Kata var kort och satt till växten, klädde sig i lite trista, praktiska kläder, men hade uppenbarligen både karisma och sexappeal.

Familjen Dalström hade råd att hålla sig med tjänstefolk och Kata kunde med liv och lust kasta sig in i en tillvaro till brädden fylld av möten, uppdrag, kongresser och resor. Hon var en omvittnat god talare och blev så småningom agitator på heltid. Kata reste land och rike kring (med tåg och utan bekvämligheter) för att elda upp arbetarna. Hon talade bland annat sig varm för lika och allmän rösträtt samt uppmuntrade bildandet av fackföreningar. Kata jobbade parallellt som folkbildare. Hon var beläst och hennes inspirerande föredrag i en uppsjö av bildande ämnen var kolossalt välbesökta.

Folk gick man ur huse för att lyssna på “fru Kata”. Då agitatorerna betraktades som samhällsomstörtare kunde det vara besvärligt att få tillstånd att hyra lokaler. Mötena fick oftast hållas på enklare ställen eller rentav utomhus (inget vidare trevligt i ösregn). I Kiruna framträdde Kata exempelvis i en oeldad danslokal när utomhustemperaturen låg på minus 30 grader(!).

Representanter för ordningsmakten var i regel närvarande för att kontrollera att agitatorn inte sa något åtalbart, vilket kunde resultera i böter eller rentav fängelse. Emellanåt blev man tvungen att ställa in utlysta möten redan på förhand. Men ju fler hinder från myndigheternas sida, desto fler sålda biljetter. Åhörarna kunde inte sällan räknas i tusental. Katas resebrev som publicerades i diverse tidningar bidrog också till hennes stora ryktbarhet.

Det var inte konstigt att kroppen tog stryk efter ett liv på resande fot. När Kata passerat femtio-strecket nödgades hon bland annat ta till arsenik för att sätta fart på livsandarna när hon var ute på sina “härjarstråt”.

När Kata slutade sitt liv kan konstateras att hon lyckats med konststycket att kombinera kommunism med buddhism, vilket nog inte är helt vanligt.

Boken om Kata är mycket intressant och innehållsrik. Den är både en spännande levnadsteckning och en behövlig historielektion. Och Kata Dalström själv var en kvinna som bokens läsare inte glömmer i första taget!

Låna även Gunnela Björks läsvärda biografi om Margaret Thatcher (2015), en annan viljestark kvinna.