Vad skulle det innebära att vara född som Stalins dotter?

Svetlana föddes 1926, nio år efter ryska revolutionen. Hon växte upp i Potesjnyjpalatset, beläget i Kremls huvudkvarter. Efter sex år som beskrivs som lyckliga förvandlades hennes liv till kaos. Svetlanas mamma sköt sig i sitt sovrum efter att ha vägrat delta i en skål för ”krossande av statens fiender”. Efter många olyckliga år som startade med självmordet och hennes pappas deporteringar av släktingar och vänner bestämde sig Svetlana till slut för att göra något som för många skulle framstå som fullständigt omöjligt.

Kvällen den 6 mars 1967 kom en kvinna till Amerikanska ambassaden i New Dehli. Hon påstod att hon var Josef Stalins dotter och att hon ville hoppa av till väst.

Vid den tidpunkten visste amerikanerna inte ens om att Stalin hade en dotter. Då var hon 41 år och hade två barn i Sovjetunionen som hon inte återsåg på femton år. Vi får följa Svetlanas år i bland annat USA och England och hennes märkliga återvändande tillbaks till Sovjetunionen i början av  1980-talet. Efter Perestrojkan återvände hon till USA där hon blev kvar fram till sin död. Hur kan ett enda liv innehålla så mycket dramatik? Det är nästan svårt att ta in att alltihop är sant.  Jag är inte odelat positiv till den här biografin. Hade det inte varit för tidsskildringen och den spännande inramningen så hade jag kanske inte orkat ta mig genom hela boken främst på grund av Sullivans förnumstiga sätt att skriva.

Trots det så når den verkliga Svetlanas olyckliga desperation över att alltid stå i skuggan av sitt eget namn, och förtvivlan över att försöka få ihop bilden av en brutal och skräckinjagande diktator med bilden av en kärleksfull och rolig pappa, fram till mig som läsare. Det är också spännande att ta del av hur de privilegierade i Sovjetunionen levde. Under Svetlanas ungdomsår på Modellskola 25 fanns vita linnedukar, silver, tennisbanor, sällskapsdans, och skytteklubbar, föremål och aktiviteter man vanligtvis förknippar med aristokrati.