Tre poeter på engelska

Jag har aldrig identifierat mig som en poesikännare eller poesiläsare, men efter att ha läst […] av Fady Joudah och känt hur den drabbade mig på djupet har jag tänkt att det kanske inte är mer komplicerat än så. Man läser något, får någon sorts erfarenhet av det. Kanske behöver man inte ha någon djup poesikännedom för att bli en poesiläsare, kanske räcker det att plocka upp en bok och börja läsa?

Fördelar med att läsa poesi för den ofrälste:

1. Det är ofta väldigt korta böcker. Du hinner läsa många böcker och kan skryta om det.
2. Du kan känna dig intellektuell som sitter och läser poesi (bonuspoäng om du gör det i lokaltrafiken).
3. Det kan vara väldigt kul, drabbande, tankeväckande och alldeles, alldeles underbart!

 

Hursomhelst. Här kommer tre tips på poesi på engelska från någon som inte är en poesikännare:

Pamper Me to Hell & Back

Den nyzeeländska poeten Hera Lindsay Bird liksom drog mig in i sin tankevärld. Den första dikten Bruce Willis you are the ghost fick mig att tänka: ”Vad är det här egentligen?”. Den sätter tonen för ett verk som jag upplevde som originellt, udda och väldigt roligt. 

It’s not that your wife doesn’t love you. It’s because you died and now you’re a ghost and she can’t hear you talking to her. That time you saw her taking off her wedding ring? It’s because you’re her dead husband and she can’t continue to mourn your absence with heterosexual jewellery indefinitely. Stop haunting her already Bruce Willis!

Läs Pamper Me to Hell & Back om du är sugen på något roligt, stundtals deppigt och även en smula filosofiskt.

 

Moontide

Moontide är den skottska Niall Campbells poesidebut. Den är lugn, romantisk och magisk. Han beskriver platser på ett så levande sätt att jag riktigt hör vinden yla och känner saltstänket från havet. 

Just a postcard to say not that it has rained

but that it smells impossibly of rain.

Moths feed on this silk hour, there’s smoke from chimneys

where families are preparing for the change.

Let me explain how the bowed sky is heavy

with the deep-song of the failing colour

and yet it’s missing. But stay. Wait with me.

Things will be different when the sun is lower.

(Grez, Near Dusk, s. 27)

När jag läser fantiserar jag om de skottska högländerna och om sjöman som återvänder efter en tid till havs. Om Moontide vore en känsla så är det den man kan få när regnet öser ner utanför och man är i ett hus på landet och kollar ut på naturen. 

 

Blue Horses Rush In

Luci Tapahonso är en ursprungsamerikan vars modersmål är navajo. Med Blue Horses Rush In återberättar hon berättelser som Navajofolket länge delat med varandra. Författaren blandar prosa och lyrik och delar med sig om Navajofolkets kultur och berättelser som tidigare tillhört en muntlig tradition, men hon gör det på sitt sätt.

Boken är fylld med vackra formuleringar som:

The sky is a blanket of stars covering all of us.

The night is folding darkness girl.

Blue Horses Rush In är en sådan bok som bildar och ger en nya perspektiv. Läs och njut!

 

 

Psst…! Om du möjligtvis undrade varför jag inte tog med Fady Joudah bland mina tips så är det ENBART för att det är kö på både den engelska utgåvan och den svenska översättningen, och då kan det vara till fördel att tipsa om böcker det inte är kö på. Men tips tips tips! Den är jättebra. Ställ dig i kö!