Facklitteratur

Detalj ur omslaget till "Kom och skratta åt Lilleputt". Bookmark förlag.

Thorsten Flinck; aktad och föraktad

Publicerat 23 januari 2017 | Av |

”En vildvuxen ros klädd i svart, en ensam röst med patina från gatan, den svenska teaterscenens enfant terrible, som skapar stor dramatik från kung till Paria.En klassiskt skolad punkrebell, vars enda lojalitet tillhör konsten.”

När Thorsten Flinck 2016 fick Cornelis-priset, löd en del av motiveringen som ovan.

Jag har läst Flincks självbiografi, som utkom i höstas lagom till Bok- och Biblioteksmässan. Av en tillfällighet passerade jag då montern där han blev intervjuad om sin bok. Jag kunde liksom inte bara gå vidare i bokmässevimlet utan stannar till för att lyssna vad Flinck har att säga. Han svarar på journalistens frågor, ibland lite halvt motvilligt. Berättar om hur han ser på sin barndom, sitt missbruk och sitt liv på scenen. Thorsten Flincks biografi har titeln Kom och skratta åt Lilleputt och Flinck förklarar varför. Med värme berättar han om sitt tidigare samarbete med Kent Andersson, som bland mycket annat skrivit dikten Sången om dvärgarna. Första raden i denna dikt lyder just Kom och skratta åt Lilleputt! Med en betagande intensitet deklamerar Flinck den femtiosex rader långa dikten inför en hänförd publik. Jag ryser inombords. Vilken fantastisk utstrålning denne man har! På ett magiskt sätt trollbinder han oss som lyssnar.

Tilläggas kan att i nöjesparken Lisebergs tidiga historia ryms en kort epok av en uppbyggd miniatyrstad, eller snarare ett lilleputtland, som befolkades av dvärgar. Dit kunde vi andra gå och så att säga titta ner på det låtsasliv som dvärgarna här levde. Det är om detta Kent Anderssons dikt handlar. Andersson drar också i dikten paralleller till vår egen tid.

Flincks självbiografi är utan tvekan ett viktigt stycke svensk teaterhistoria. Som skådespelare, regissör och musiker har Flinck gjort starka avtryck i det svenska kulturlivet under en lång följd av år. Men det som genom åren skrivits om Flinck i pressen har oftast handlat om det mycket komplicerade privatliv som omgett honom.

Flinck inleder med att berätta om sin födelse 1961. Hans tvillingbror Richard föds först och redan i livmodern tar denne broder över. Under uppväxten är det sedan Richard som styr och ställer och Thorsten är hela tiden i skymundan. Modern favoriserar den äldste brodern – allt detta enligt Thorsten. Han beskriver det själv som att han ”sprattlar omkring i en egen sfär utan kontakt med vare sig familj eller världen utanför”.

Men det är inte bara Flincks version vi får ta del av. Även släktingar och andra närstående liksom skådespelarkollegor berättar mer eller mindre öppenhjärtigt om sin relation till Flinck. Deras berättelser står oftast i stark kontrast mot det som Flinck redogör för när han beskriver olika skeenden och episoder.

På Stadsbiblioteket kan du låna en omtumlande och stark bok om Thorsten Flincks liv!

Kommentarer inaktiverade.