The Wanderer
Bästa skivan 2018 för mig.
Okej, när det kommer till Cat Power (en slags pseudonym för sångaren Chan Marshall) är jag helt okritisk. Sen 1998 års Moon Pix har jag lyssnat på allt jag kommit över och älskat nästan varenda minut.
Bara det att hon kom med en ny skiva gör den till årets bästa för mig. Det var en lång väntan sen senaste släppet.
Även om The Wanderer kanske egentligen aldrig blir bättre än ”Stay”, som ”bara” är en cover på en Rihanna-hit. Men rösten, känslan och stämningen och kryptiska textrader som letar sig in bildar en fin helhet. Det här är Chan Marshall som hon låter utan dominanta samarbetspartners. Hon ackompanjerar sig själv lite sparsamt. Amatörmässigt tycker en del, äkta tycker jag. Hennes unika röst kommer till sin rätt.
Lana del Rey är med och körar på ”Woman”, det hör man om man lyssnar noga. Det är också enda sången som känns lite rockig och hittig, ironiskt nog inspelad efter att hon lämnade sitt skivbolag för att de pressade henne att göra just hits. Texten känns symbolisk för hela skivan:
Doctor said I was better than ever
Man, you shoulda seen me
Doctor said I was not my past
He said I was finally free
Men annars är det mest Chan Marshall som sjunger och spelar lågmält.
En kort och jämn skiva att lyssna på om och om igen.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
