Detalj ur omslaget till "Tågresan" av Hannah Arnesen. Natur & Kultur förlag.
Tågresan
Det är väldigt svårt att förutsäga vilken bilderbok som kommer bli succé hemma. Men tyvärr är det i alla fall ofta så att de som jag tycker allra mest om, drömska berättelser med undersköna illustrationer och poetiskt språk, är de som engagerar mitt barn minst.
Vi är på en tågresa och fönstret är som en ram på varje sida. Den som reser ser vi alltså inte utan bara de olika utsikterna. Texten är poetisk utan att bli svår.
Vi åker förbi allt som är hemma och så fortsätter vi längre bort.
Titta där!
Där är staden, den där alla bilar tutar.
De stora husen går hela vägen upp i molnen.
Vi ser stadsmiljö och vackra landskap och sen blir det mer fantasifullt. Lite rationellt som vuxen tänker jag att vår guide kanske slumrat till och broderar vidare på verkligheten med undervattensmiljö och en mängd regnbågsfärgade enhörningar som kommer in i bilden. Sen blir det realism igen och vi är framme! Där står farmor. Och nu äntligen vänds bokens ”kamera” och vi får se barnet som har gjort tågresan.
Så jättefint i all enkelhet. Och jag har fått läsa den flera gånger för den rastlöse läsaren.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
