Snöret, fågeln och jag
En finstämd bok för barn om ensamhet och vänskap! Perfekt som högläsning för barn i lågstadieåldern.
Men inuti henne sitter en liten kritisk fågel och pickar på hennes hjärta. Den påminner om att hon inte fått någon kompis i klassen och att hon känner att det är något fel på henne. Till hösten ska hon byta klass men hon är rädd att det inte kommer göra någon skillnad.
Men så händer miraklet. Hon träffar en flicka som kallas Snöret. Lite vildare och busigare än Selma, men de blir vänner. Och så uppstår allt det härliga och svåra med det. Det är inte alltid lätt att hålla sams och tycka lika och säga förlåt när det behövs. Men det blir ändå den bästa sommaren någonsin. Och den lilla fågeln slutar picka och blir mer som en vän, den också.
Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson är en barnbok som verkligen tar barn på allvar. Det här med fågeln, som både är en symbol för en del av Selma själv, men som märkligt nog Snöret också kan se, är både nyskapande och djärvt. Förstår barnet (eller jag) helt och hållet? Nej, men det är kanske inte det avgörande. Känslan av en inre röst som säger att man inte duger kan nog alla känna igen.
Man kan läsa den här boken som en lite sorglig skildring av att hitta sin självkänsla, eller som en härlig sommarlovshistoria med roliga upptåg. Illustrationerna av Eva Lindström, en av mina favorittecknare, är som vanligt jättefina. Till ytan enkla och barnsliga men med mycket uttryck.
Det finns två böcker till om Selma för den som vill veta hur det går när hösten börjar och hon börjar i den nya klassen också!