Sång till Bretagne

Författaren är J.M.G Le Clézio, (2008-års nobelpristagare i litteratur.) Det är en tunn liten bok från författarens tidiga barndomsår, under efterkrigstiden i Frankrike, närmare bestämt i Bretagne. Den innehåller små korta kapitel med rubriker som, Skördetid, Vandra i natten, Kriget, Vid havet och Lågvatten. Andra delen av boken har titeln Barnet och kriget. Trots att det var en svår tid och en barndom som var strängt begränsad och där hot och faror var en del av vardagen, liksom en ständigt närvarande hunger, är det också en lycklig ungdomstid som Le Clézio skildrar.

Han beskriver det vackra landskapet, det vilda salta havet och dofterna från jorden och växterna. Det är en hyllning till Bretagne och människorna som levde och överlevde där. Boken består av minnesfragment från författarens första levnadsår. 1939 bryter andra världskriget ut i Frankrike och Le Clézio föds i Nice 1940. Tillsammans med sin mor, sin äldre bror och morföräldrar håller de sig gömda i en liten by ovanför Nice. Han skriver: 

De fem första åren av mitt liv levde jag under ett krig – alla krig – inte bara en historisk händelse. […] Jag kan inte tala objektivt om det, sätta det i samband med en politisk eller moralisk situation, argumentera, undersöka dess oundvikliga karaktär, dra filosofiska slutsatser. Jag saknar det avstånd som behövs för att tala om det. Allt jag har är känslor, och förnimmelser, det föränderliga flödet som bär ett barn från födseln tills det medvetna minnet utvecklas i fem-sexårsåldern. 

Det första barndomsminnet han har är ett minne av våld. Det är i slutet av kriget, när Le Clézio är tillbaka i Nice, i sin mormors lägenhet, nära hamnen. Han befinner sig i badrummet. Det händer plötsligt. En bomb detonerar alldeles i närheten.

Smällen av bomben är fasansfull. Jag har inget minne av ljudet. Det enda jag minns är tryckvågen som sätter badrumsgolvet i rörelse, mina fötter som lämnar golvet och skriket ur djupet av min strupe. ” […] Jag har inte valt det ögonblicket. Det är så kriget är för ett barn. Barnet har inte valt någonting. 

Le Clézio skildrar här kriget ur ett barns perspektiv och dessa minnesfragment för tankarna till alla barn runt om i världen som tvingas leva under liknande förhållanden. Sång till Bretagne är en lovsång till Bretagnes förtrollande landskap och kärleken till dem som bodde där under knappa förhållanden, medan den andra delen av romanen, är en påminnelse om krigets smärtsamma existens, utifrån ett barns oskyldiga blick.