Sagan om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände

I mysrysaren Sagan om den underbara familjen Kanin och Farbror Elände, av Jonna Björnstjerna får vi äntligen en förklaring till alla förtretligheter som sker i Sagoskogen. Mamma Kanin sitter med en kopp te och morgontidningen Häxpressen. Huh så mycket hemskt som hänt i skogen! En stackars tomte råkade köpa en nitlott hos Mariannes Spel & Dobbel och Herr Gris kom för sent till handelsboden när han skulle köpa mjölk till kaffet. Och vem skymtar fram som en vålnad bakom varje notis, om inte Farbror Elände? Mamma Kanin varnar:

Men mamma Kanin har blåbärshatten på sig och det kan bara betyda en sak – dags att ge sig ut i skogen och plocka bär till pannkakorna!

I skogen vilar en lätt disharmoni. Farbror Elände verkar vara på hugget! Prinsen som just skall till att kyssa Snövit får plötsligt ögonen på en annan tjej och näckens fiol har råkat ut för ett haveri. Och här och där Farbror Eländes olycksbådande ansikte. Så varför skulle mamma Kanin komma undan? Naturligtvis råkar hon sätta foten i blåbärskorgen och dunsa ner i Lillebrors korg.

Det blir till att uppsöka den underbara bäcken och tvätta sig (någon värdighet måste man ändå ha, tycker hon.)

Hur kul är det att bli lämnade ensamma när Farbror Eländes ande vilar över skogen? Som väl är hittar Lillasyster en fyrklöver; det kan ju bara betyda tur. Lillasyster och Lillebror beslutar sig för att leta rätt på mamman men – vem tornar upp sig framför dem om inte Farbror Elände! En långdragen kuslig figur, klädd i rutig morgonrock, badtofflor och ett flinande guldgarnityr i det avlånga ansiktet.

Är det Farbror Eländes fel, allt icke önskvärt som händer? Ånej! Endast tillfälligheter, menar han. Han är ju bara på jakt efter någonstans att bo; det är därför han inte har någon ro i kroppen och vandrar omkring. Dessutom skulle han väl inte ha munnen full av guldtänder om han ständigt förde otur med sig?

När Farbror Elände uttalat ordet guld, börjar marken skälva. De står på det trehövdade trollet!

– Guld säger trollet. JAG ÄLSKAR GULD!

Nu blir det riktigt hemskt! Alla tre stoppas ned i trollets gryta; brasan sprakar och knastrar under kitteln. Men då minns Lillasyster sin fyrklöver och gnuggar lite på bladet. Vips hörs en vissling och en liten tant uppenbarar sig. Tant Tur!

Tant Tur glider ur det hemska trollets nävar som en hal tvål, trollet halkar och slår sitt huvud i guldtronen. Ingen tid att förlora, alla tre räddar sig undan den bubblande grytan.

Och här kommer mamma Kanin rusande. Vilken förvirring, Farbror Elände och Tant Tur sida vid sida! Inte nog med det, de kastar ömma blickar på varann och snart kan man läsa om deras förlovning i Häxxpressen.

Det finns alltid en liten filosofisk knorr i Jonna Björnstjernas böcker om familjen Kanin. Vad är tur och vad är elände och kan turen och eländet byta plats? Och visst är det härligt att få rysa och bli lite lagom uppskrämd. Särskilt som godheten alltid segrar till sist.

 

Illustrationerna är helt underbara! Är man i blåbärsskogen så tonas såklart allt i blåbärslila. Det finns så många roliga detaljer att lägga märke till och sista uppslaget visar som alltid en karta över Sagoskogen.