Detalj ur omslaget till "Tre" av Per Nilsson och Lisen Adbåge. Alfabeta förlag.
Räkne-tokerier
Jonathan har tre ögon. Eller nej, nu sa jag fel. Han har ju två ögon.
Nej nu sa jag fel.
Och så berättar man en berättelse om en helt vanlig pojke som heter Jonathan. Som gillar hårda krama och mjuka pussar. Som säger mamma, nej och bajskorv oftast av alla sina ord. Som är alldeles unik och djupt älskad.
Det är en jättefin bok att läsa för sitt barn. Dels får man chansen att öva lite på siffror, men framför allt får man chansen att skratta åt hur tokigt det skulle se ut med tre armar eller tre munnar. Och att en vuxen säger fel och får rätta sig hela tiden.
Och samtidigt får barnet bekräftelse på att barn duger precis som de är, vanliga och ovanliga på samma gång.
En jättefin bok att läsa ihop helt enkelt, av Per Nilsson och Lisen Adbåge. Kanske allra mest lagom för barn som precis börjat intressera sig för att räkna lite.
Arbetar mest med sociala medier, bland annat den här bloggen. Läser högt och lågt. Chicklit och litteraturpristagare. Bilderböcker och tjocka romaner.
