Psykologiskt och gotiskt

Maria Gripe levde 1923 till 2007 och hann med att skriva en mängd böcker för barn och ungdom. Många av dem utspelar sig i sagomiljö eller ”historisk miljö”, inte nutid men inte heller tidigare än 1900-tal.

Trots att hon skrev för barn och ungdom kompromissade hon aldrig med språk och innehåll. Personerna är komplexa, deras funderingar är filosofiska, och ofta väver Maria Gripe in andra författares verk och tankar för att ge fler dimensioner åt läsningen.

”Skuggserien” är kanske det stora mästerverket. En serie i fyra delar om Berta och Carolin som alla heter något med skuggor. Berta är en fundersam och stillsam flicka i en fin familj i början av 1900-talet. Carolin är familjens jungfru, vild och karismatisk men med ett hemlighetsfullt förflutet och många inre demoner. Böckerna är ganska olika varandra så det är en rolig serie att läsa, det är som flera genrer i samma serie.

I första delen, Flickan över stenbänken, växer vänskapen mellan de två flickorna fram. Berta berättar själv finstämt hon och Carolin finner varandra trots vitt skilda temperament, värderingar och samhällsklasser. Den första boken lägger också mycket fokus på tidsepoken. Titanics undergång figurerar, kvinnlig rösträtt tas upp och skillnaden på att vara ung man och ung kvinna i det tidiga 1900-talets Sverige.

Del två och tre, …och de vita skuggorna i skogen och Skuggornas barn är väldigt annorlunda. Här har flickorna tagit tjänst som sällskap till två ungdomar, Arild och Rosilda, som lever isolerat på slottet Rosengåva. Här blir allting mer skruvat och känslan av historisk och samhällskritisk roman försvinner nästan helt. Världen i stort försvinner nästan ut ur handlingen och allt händer inuti slottet och i människorna i det. På Rosengåva är allting gotiskt med hemliga kammare, makabra Oscar Wilde-citat, sinnessjukdom, spöken och mörka hemligheter. Rosilda är stum, Arild är svår och inbunden. Även Carolin förändras. För att få tjänsten som egentligen utlystes till en flicka och en pojke klär hon ut sig till man och kallar sig Carl på slottet.

Den fjärde boken, Skugg-gömman är också annorlunda. Nu har det gått några år. Carolin har blivit skådespelerska i Stockholm och för ordet, medan Berta mest skymtar förbi, som en karaktär av många. Skugg-gömma är ett gammalt ord för spegel och boken handlar mycket om Carolins ”speglande”, hennes sökande efter identitet. Berta har ju varit berättare i de tidigare böckerna och beskrivit sig själv som tråkig och förutsägbar, medan Carolin har framstått som en skimrande fjäril. I Skugg-gömman får man se det från Carolins synvinkel. Berta är en hel och stadig person medan Carolin är osäker på vem hon är och känner sig tudelad. Hon gömmer sig i sina olika roller och förvånas ofta över sitt eget irrationella beteende.

Alla delarna är fantastiska! Jag får gåshud bara jag tänker på hur bra de är. De första tre delarna är också filmatiserade i en miniserie som konstigt nog heter Flickan vid stenbänken. Kanske för att markera att man tonat ner ”skuggorna” och det gotiska i serien. Den kan man såklart också låna hos oss.