Pentti Saarikoski

Den 20 september händer något unikt på stadsbiblioteket, då kommer poeterna Ragnar Strömberg och Bengt Berg som båda träffat poeten Pentii Saarikoski under sina ungdomsår i Göteborg, och poesisamtalar om denna finska efterkrigstidens poetiska underbarn.

Pentti Saarikoski, född 1937 i Pitkäranta i den ryska republiken och var stolt över sin karelska härkomst. Efter ett liv med mycket alkohol och många äktenskap flyttade han från Kerava i Finland och bosatte sig i den fjärde hustruns Mia Berners hus på Tjörn i Bohuslän. De sista åtta åren av sitt liv skapade Saarikoski tre diktsamlingar som på svenska fått titlarna Dansgolvet på berget (1977), Spela upp till dans (1982) och Den dunkles danser (1977). Mia Berner har med viss hjälp av författaren skapat en svensk version.

Förra året kom en ny och djärvare översättning av trilogin gjord av poeten Oscar Rossi med den finska versionen av namnet ”Tiarnia” som är Saarikoskis lekfulla latinisering av Tjörn.

Det är en märklig trilogi och det medger också Oscar Rossi i sitt efterord ”Visst: pratigheten och infallen dominerar – och har inte alltid filats på i någon nämnvärd grad” men det något med Saarikoski som är stort och unikt mitt i pratigheten finns en säregen röst. I den sista delen ”Den dunklas danser” som är en enda långdikt eller en slags medvetandeström är naturen och svampskogen närvarande med diktjaget. Mycket handlar om diktande och skrivande, här i en jämförelse med att plocka svamp;

när jag skriver plockar jag svamp i skogen

och svamp hittar man bara när man driver runt

utan brådska hit och dit

och när jag hittar en svamp tar jag inte enbart hatten

jag tar också foten och strumpan

och myceliet vill jag också få med 

även om det skulle vara kortsiktigt och dumt

men dikten ska vara en intaktväxt

inte bara fruktkropp 

en bra poet

gör inte dikter

utan letar upp dem

Här finns också samhällskritiken, arbetslösheten och miljöproblemen, spritflaskan ständigt gömd i enbärsbusken. Jag tycker ändå det glimmar till som mest i det lilla vardagliga;

på väg hem

från svampskogen

har karljohan i korgen

Gruskornen på landsvägen kastar långa skuggor

trots att det bara är mitt på dagen

jag ser på mina svampar med stolthet i blicken

Om jag inte visste att det är jag som bor i det där huset

skulle jag tänka

att där bor det lyckliga människor

I dessa dikter kan man höra ekon av både Gunnar Ekelöf och Göran Sonnevi.

Tyvärr dog poeten en för tidig död i sviterna av alkoholism men en sak är säker, Pentti Saarikoski är en stor sak – väl värd att ihågkommas!